Det är så roligt, hurra...

En liten flicka sitter i en gammal fåtölj med en av sina älsklingsnallar i famnen. Denna hette Nalle Brun. Antagligen beroende på att den var brun. Hon hade en annan som hette Nalle Gul. Den var...ja, just det. Gul. Håret är nyborstat fast blicken är lite febrig, för hon var lite sjuk just den här dagen för 55 år sen. Hon har sin fina klänning på sig och tofflor. Golvet i lägenheten var inte så varmt den här novemberdagen, så tofflor behövdes. Bakom henne står en radiomottagare och ovanpå den en glaslampa med en tidstypisk skärm. 

På väggen hänger det slingrande blommor, för mamman tyckte om blommor och det gjorde den lilla flickan också. Hon kunde prata tidigt och tyckte om att lära sig olika blomnamn på latin. Dipladenia Boliviensis var en av favoriterna. Hon kunde inte läsa än, men det skulle inte dröja länge förrän hon lärde sig det också. Sen satt hon ofta och tittade i blomböcker och stavade sig igenom namnen. 

Hon har ingen aning om att hon femtiofem år senare skulle sitta framför en konstig skärm och skriva om sig själv...

Grattis på mig, att jag har klarat mig någorlunda skapligt genom över ett halvt sekel! 

Tre foton berättar 2

Hon har stort burrigt hår, som kanske är modernt på fyrtiotalet. Hon sitter på trappan till sitt barndomshem, som hon delade med tio syskon och föräldrarna. Det var ofta trångt, för de hade bara ett rum och kök. Ja, alla bodde ju inte hemma samtidigt, när hennes mamma fick sitt sista barn så fick systern också ett litet barn samma år. Men det var tillräckligt många för att de skulle få samsas om sängplatserna, och plocka fram och plocka bort sängkläder. Pappan arbetade på sågen på den lilla orten och var stabbärare som det hette. Mamman skötte hemmet och alla barnen, det var knapert, men aldrig fattigt, för mamman kunde konsten att trolla med maten så det räckte till alla. 

Pappan i den stora familjen brukade ofta leta kräftor vid strandkanterna. Det var väl inte riktigt tillåtet och det berättades att han en dag när han nyss hade hämtat mjuka kräftor för att ha till bete så mötte han länsman! "Goddag, goddag, Alfred, har han sett någon som är ute och tjuvfiskar kräftor?" "Nej, nej, det har jag inte sett", svarade han med kepsen full av små mjuka kräftor som krälade omkring! 

Det bruna burriga håret som hon har på bilden skulle senare bli grönfärgat av att hon jobbade på ammunitionsfabriken i Karlsborg under krigsåren. Krutet som var allestädes närvarande gjorde att bruna hår fick en grön skiftning, och hon fick många kommentarer när hon åkte tåget hem ibland. 

Nu är det tidigt femtiotal och hon har fått en liten flicka, fast pappan var sådan att han kunde "gå ut och köpa tidningen" och komma tillbaka två veckor senare...så till slut så flyttade de isär. På den tiden fanns inte samma sociala skyddsnät som idag, inga dagis, och hon var väldigt fattig ibland. Så fattig och desperat att hon hade tänkt ta både sitt och flickans liv, men gaspolletterna räckte inte utan hon levde vidare och till slut fick hon ett arbete som hushållerska hos en jägmästare utanför Stockholm. 

Han hette Egon och hade många hundar och det var ju ett himmelrike för en liten flicka. Hon blev inlyft i hundhagen bland valparna på förmiddagen och lekte med dem i flera timmar. Mamman kokade hundmat i stora grytor för det gick åt massor med mat till alla jakthundar. 

Hon fick även prova att skjuta med gevär. En gång så kom det en ekorre skuttandes och hon tog snabbt upp geväret och sköt! Mitt i hjärtat på den stackars ekorren...det hade hon dåligt samvete för resten av livet. 

Jägmästaren hade också i uppdrag att skjuta rovfåglar och det fick hon också hjälpa till med. Men det kändes inte lika illa som att skjuta den lilla ekorren...

Ett foto berättar del 1

Året är kanske 1955, det nygifta paret spelar kort i vardagsrummet. På bordet ligger det även cigarettpaket, för hon rökte på den tiden. De verkar glada, fast så var det inte alltid. I bokhyllan på väggen finns ett foto av en liten flicka i en stickad klänning, hon har äntligen fått komma hem och bo hos sin mamma efter att ha varit bortlämnad hos släktingar i flera år, när mamman måste jobba. Nu har mamman träffat en ny man och verkar vara lycklig. 

 Att spela kort är ett vanligt vardagsnöje i familjen. Mamman har spelat kort i hela sitt liv. Poker är det som gäller. 

Mannen är över fyrtio år, men ser ung ut. Han jobbar inom konfektionsindustrin i Borås, som så många andra. Mamman har flyttat ner från Stockholm och ser fram emot sitt nya liv i Borås. I Stockholm arbetade hon på en tvättinrättning, där det ingick att man skulle mangla lakan. En gång fastnade hon i en sån där gammal stenmangel med armen och satt fast ända tills någon kom åt att bryta strömmen. Hon hade ett ärr på armen efter denna olycka, men som tur var fick hon inga andra men av det.

Snart ska de bli föräldrar, men det vet de inte än. Den lilla flickan på fotografiet ska få en lillasyster, men det vet hon inte heller än. Hon kommer att vara sju år när lillasystern föds, och hon kommer att älska henne från första ögonblicket. Men än så länge är de bara tre i den lilla lägenheten i Borås, mamman, flickan och styvpappan. Som är snäll. Och spelar kort. 

Gå genom tysta skyar...

ville Dan Andersson göra. En dag som idag vill jag också "vandra i vita nätter, tills jag funnit min faders hus..." Det var min systers favoritdikt och jag gissar att hon en dag som den här, när hon skulle fyllt år, kanske sitter och väntar på mig, sin lillasyster...Jag har i alla fall köpt en trisslott som jag snart ska skrapa...Tårta klarar vi oss utan...

Systerbrist

Jag saknar dig så, det var länge sen sist,

jag lider av saknad och systerbrist.

Jag önskar jag kunde få höra din röst

ett sms skulle nog ge mig tröst

där det står ”ja, kom upp på en kaffe och fika

köp med dig nåt gott så delar vi lika”

Jag gör allt du ber om, jag ger dig min kärlek,

att bara få vara en stund i din närhet

Men nu det är försent, den tiden är slut

att vänta på att det ska bli som förut

Jag saknar din vishet, din känsla för livet

du tog aldrig något som helst för givet

Du visste att tiden var utmätt och klar

och ville att jag skulle leva kvar

Men du lever kvar inom mig trots allt

mitt hjärta är med dig, fast här är det kallt.

Gamla bilder!

Tja...hur gammal var jag här tro? Antagligen ett år och tjugofyra dagar för att vara exakt! Bilden är tagen med min pappas gamla lådkamera och det är nog satt på att vara sådär fjärrutlöst. Alla ser lagom förvirrade ut, haha!  

En annan snöbild jag hittade. Vi ser väldigt utklädda ut, jag och min syster, men jag förstår inte varför? Vi fyller ju bara på en fågelmatstation. Redan då var jag intresserad av fåglar! Tror jag... Min jacka ser lagom lång ut i ärmarna så det är nog min...men resten...hu... Hahaha! Mössa har jag också! 

Jag har tydligen lekt i snön nån gång också..jaja...det var då!

Fast jag föredrog ju att cykla...på sommaren! 

Och snart ska jag plocka fram min chokladkotte från 1956 och klä min pyttelilla julgran! 

Regn och bågar!

Regn, regn, regn...var det igår. Det kom ett intensivt lågtryck in från väst och det blåste upp! Och regnade! I ungefär en kvart. Sen kom solen tillbaka igen: 

Och vilken regnbåge det blev då! Undrar hur många här i stan som fotade den ;) Jag såg en hel del varianter på facebook! 

Sen klarnade det snabbt upp och molnen blev så fina: 

Annars har jag inte hunnit sitta här så mycket, har haft besök av fina sonen: 

Vi fotade lite.. och jag kunde inte låta bli att skoja lite. Jag är ju inte van att befinna mig framför kameralinsen...

Arvet

Min fina, fina son...tusen gånger smartare än jag. Och tusen gånger ambitiösare...

Jag hade också kunnat "bli något" om jag bara hade haft drivet. Och stödet bakom. Nu blev det inte så, utan jag har mer livet som en hobby. Eller nåt. Jag hoppas att samhället ska få möjlighet att upptäcka vad det går miste om något om inte sonen får den chans han förtjänar.

Bröllop!

Härmed presenteras stolt: Herr och Fru Glännström! Sonen gifte sig i Varberg i tisdags med sin söta Emma. 

De var där alldeles själva och vigseln var borgerlig. Så fint att man kunde vara utomhus i det vackra väder som det bjöds på! 

Och nu kan jag visa presenterna jag hade gjort: 

Kuddar! Så fina har inte ens Daniel och Victoria! :D