Tesstamente här brukar skriva om sina galna upptåg och då tänkte jag berätta en liten historia om min mamma och hennes väninna en gång på 70-talet. Väninnan hade en Folka och damerna skulle åka till Borås för att hälsa på min syster. Det var bara det att väninnan (vi kan kalla henne E) hela tiden satt och sa: "nu lägger vi in lilla ettan...nu lägger vi in lilla tvåan..." Nu är det ju ungefär 27 mil mellan Karlstad och Borås och denna färd tog över 10 timmar! Mamma var halvt hysterisk redan halvvägs när hon förstod att E antagligen inte skulle "lägga in lilla trean...", men bestämde sig för att bita ihop och inte klaga. Men sen skulle de hem också. Det tog lika lång tid att köra tillbaka. Men mamma åkte aldrig mer med E som "la in lilla ettan...".
Detta kom jag att tänka på igår när de visade ett tv-program som handlade om Sveriges värsta bilförare, E skulle ha platsat där. Och - ja, hon hade körkort.
INGEN RENODLAD FOTOBLOGG, INTE HELLER NÅGON BOKBLOGG...UTAN EN MER SOM EN PÅSE BLANDAT SMÅGODIS..TA DEN BITEN DU GILLAR MEST! PRECIS SOM I DET VERKLIGA LIVET!
3 kommentarer:
Så roligt!
Du skriver verkligen bra, det flyter så man läser och njuter. Jag hinner inte kolla så många bloggar, men nu blir din, förstås, en av mina favoriter.
Fina bilder också förresten.
Kram, Lotta
Jag skulle följa med en klasskompis och hennes mamma till deras sommarhus. Mamman körde länge innan hon växlade, vilket gjorde att motorn skrek just innan växlingen.Det hade jag kunnat utstå de 3.5 mil som det rörde sej om, ifall hon inte hade "ryck-kört" och vinglat från mittlinjen till kantlinjen! Jag mådde illa av att överkroppen åkte fram och tillbaka lika ofta som hjärtat slår.
Men gulledu:-) Vad hedrad jag blir över att du nämner mitt namn!!
Och stackars mamma, jag hade nog knuffat ut E ur bilen efter första milen:-)
Skicka en kommentar