Liten dikt på skärtorsdagen...

Nu är björkens grenar lila och nu väcks de resolut,
det är slut på deras vila, för nu måste dom slå ut.

Det gör ont när knoppar brista, är så sant som det är sagt,
denna vår kan bli dess sista om en bäver går på jakt.

Björkens grenar är så läckra, läcker är dess vita stam,
mot den unga, smala, smäckra, smyger det en bäver fram.

Tänderna är nog så vassa, björken darrar, kan ej fly,
tänker tankar, ganska krassa: kan ej bävern äta sly?

Bävern gnager genom nävern som är saftig, god och mör,
björken ramlar över bävern! Båda faller ner och dör...


Det är inte ofta som bävrar faller offer för sina trädfällningar, men det händer ibland, läste jag i en bok om bävrar!