Edinburgh del 2, torsdag

Det här är katedralen S:t Giles som grundades redan på 1100-talet, fast då var den väldigt liten. Under århundradena har den byggts ut mer och mer. Det ska finnas en liten ängel som blåser säckpipa där, men den missade jag...

Utanför kyrkan/katedralen finns detta hjärta i sten. Som jag inte vet vad det står för...jag har googlat, men inte funnit något... Tjusigt är det i alla fall! Och väldigt gröna skor har mannen som står till höger i bild...

En annan kyrka med kyrkogård är Greyfriars. Det sägs att det spökar rejält här...Och det var här som de berömda gravplundrarna Burke och Hare grävde upp sina lik som de sedan sålde till anatomilektionerna på universitetet. Sedan kom de på att det var enklare att leverera liken direkt så att säga, utan mellanstationen graven. De tog död på ett antal människor innan någon började fatta misstankar och de blev åtalade och dömda - till döden. 

Memento mori! 

Det här är en s.k. mortsafe som skulle skydda gravplundrare från att gräva upp kroppen!
(Bilden lånad av Wikipedia, för att jag glömde att fota)

Lite skojigare saker på Greyfriars: Hunden Bobby, som efter att hans husse hade dött. stannade kvar på kyrkogården och fick mat av de som jobbade där. När Bobby dog så begravdes han i smyg på kyrkogården, för egentligen får ju inte djur ligga där... Här nedan är en lite nyare sten rest, och det ligger lite leksaker på graven...

Vov, vov, här sitter han staty utanför ingången. Nosen är lite blekt efter att många har smekt på den. 

En av alla pubar vi inte var inne på...men en hel del hann vi med! Jag är ingen ölmänniska, men en liten ale går väl an ibland. En half pint...det var rätt billigt här, ungefär 2 pund för en öl. 

Hej och hå...många trappor var det här och var...Dä ä bar å gå på! 

Edinburgh Castle uppe på sin kulle! Den äldsta delen är från 1100-talet, och sen är det påbyggt som så många andra stora byggnader. Här födde Maria Stuart sin son Jakob IV den 19 juni 1566.

En gammal kanonkula står vid början av Royal Mile

Renovering pågår! Ett fint gammalt hus (vet ej vad för nåt) som står precis vid början av uppfarten till slottet. 

På denna plats pågår den årliga Tattoon med säckpipeblåsare som marscherar taktfast och...piper. 

I bakgrunden här syns Arthurs seat, en utslocknad vulkan. Den slocknade för sisådär 350 miljoner år sedan och risken är väl inte så stor att den ska få ett utbrott igen...

 Edinburghs gulaste dojor! 

Röda telefonkiosker fanns det lite varstans...de här stod nog inte här på Maria Stuarts tid dock...

 Road closed står det där framme...Hur ska det här gå tro, vi ska ju däråt...

Iiiih, det är gravplundrare i farten! Burke och Hare! Och en kompanjon längst fram som inte har nåt hövve! Eller...? 

Själv ser jag ut som ett riktigt spöke...

Spöken? Huvudlösa var de i alla fall...

Tuuut, piiip, nej, säckpipor är inte riktigt min melodi...inte om man har tinnitus, då är man tillräckligt pipig i huvvet ändå. Men tjusigt är det! 

Det är så himla fint överallt här!

Här är Royal Mile, man ser ända ner till havet! 

Massor av affärer med kiltar...och annat skotskrutigt. Nej, jag köpte ingen rutig onepiece...

Edinburgh del 1, ons - tors

Ja, som en del vet så har vi varit på resande fot ett par dagar med SOFIE och hennes gubbe. Vi bilade ner till Skavsta i ett regnigt Sverige och lyfte mot Edinburgh halv sex på onsdagkvällen. 

Här behövdes det packas om lite inför påstigningen. Vi var nästan sist ombord, men vi fick plats! Själv blir jag lätt hispig på flygplatser och lyckades stoppa in passet i fel lucka i passkontrollen... :D Men det gick bra ändå! 

 Resan tar bara drygt två timmar, och sen ställer man tillbaka klockan en timme till när man är framme, så 19.20 landade vi, skotsk tid. Ja, engelsk då...Här är Edinburgh från ovan! Lätt...futuristiskt. 

Iiih, en whiskyflaska på flygplatsen! Nej, det var visst flygledartornet...

Flygplatsen ligger bara 11 km utanför staden och det går flygbussar var 10:e minut, så vi tog en sån in till stan. Det var mörkt och många slott var upplysta. Sen tog vi en taxi till hotellet, det var inte dyrt, ungefär 60 kronor kostade det. Men det var inte så långt från där bussen stannade, men att gå runt i mörkret och leta hade vi ingen lust till. 

Vi checkade in snabbt och gick sen till närmaste pub för en bit mat. Och ett glas öl...eller vin för min del. Jag är inte jätteförtjust i öl. Möjligen ale...

Denna helg var det Samhein, Halloween, och alla pubar var utsmyckade med spindelnät och annat läskigt.

Nästa dag gick vi upp på Calton Hill, som ligger 100 meter ovanför staden. Däruppifrån har man en fantastisk utsikt över hela staden. 

 Panoramabild över staden. Klicka på bilden så blir den större. Om ni vill...

Det här är National Monument, som var tänkt som en hyllning till stupade skottar under Napoleonkriget, men pengarna tog slut och det byggdes aldrig färdigt. Nu står det där som ett rätt malplacerat monument alldeles för sig själv...

Den här klassiska vyn har Douglas Stewart-monumentet i förgrunden. Han var en känd professor i moralfilosofi vid Edinburghs universitet. 

Vi hade tur med vädret! Det var soligt och fint på torsdagen och det fanns en hel del blommor kvar. Det blåste visserligen rätt mycket, men det gör det ju vid kuststäder. 

Vi gick vidare ner mot Royal Mile och på vägen såg vi den här kyrkogården i motljus. Den lilla kyrkan utan torn är Canongate Kirk, som är från slutet av 1600-talet.

Fota bör man annars dör man! Undrar vem av oss som fotade mest! Det ska bli spännande att se Sofies bilder sen! 

The Toolboth Canongate är ett hus från 1591 som har inrymt tullhus, polis, fängelse och annat. Nu är det ett museum som berättar om den vanliga människan i Canongate, som var en egen stad i Edinburgh förr. Detta museum hade gratis inträde, något för Sveriges museer att ta efter. 

Klockan på huset väldigt säreget. 

Inuti huset fick man se hur människor i denna stadsdel levde förr..Det var inte lätt alla gånger! Stora skillnader mellan överklass och underklass var det. Och är...

En fängelsecell där det satt några stackars människor...eeeh..dockor...

Här står det två dockor! Den ena är väldigt lik mig....

På Royal Milen finns såna här små "close" ner från gatan, det är gränder som ibland har långa vindlande trappor ner till gatan nedanför och ibland leder de in till en liten fin trädgård. 

Sån här kunde man åka om man ville...men det lockade inte så värst i blåsten. Så vi gick...och gick...och gick! 

Massor av whisky-affärer fanns det! (Mer om whisky senare)

 Massor av kilt-affärer fanns det också...många var ju bara turistinriktade med billiga saker, men det fanns också affärer som sålde med välgjorda kläder och annat. Men det var stor skillnad i pris som ni förstår. Och nej, vi köpte inga kiltar, varken dyra eller billiga! 

Den här äldre gentlemannen satt i sin lilla permobil och samlade in pengar till...vad jag tror var krigsveteraner (om det finns några såna kvar?) Han hade en massa medaljer på sig och väldigt rutiga kläder. Och den typiskt skotska "tammy-mössan" som egentligen heter Tam O´Shanter. Det finns massor av modeller, men den klassiska ska ha en liten tofs uppe på huvudet! 

Här är världens mest tatuerade och piercade kvinna! Hon har c:a 7000 piercingar runt om på kroppen....puh...Jag som inte ens vill ha ringar i öronen...Hennes smycken väger runt 3,5 kilo! 

 Ja, det var lite om resan...fortsättning följer...