Ett brev betyder så mycket...

Det här är Somnath Arun Gavande. Han är 14 år och bor i delstaten Maharashtra i Indien. Han är vårt fadderbarn sedan sex år och vi har fått mängder av brev och teckningar. Det senaste brevet fick vi idag. (Han skriver på Mahrathi, det blir sedan översatt till engelska, min Mahrathi är inte så bra ;) Han skriver att han älskar sin miniräknare...jag skickade nämligen med en liten platt sak i mitt förra brev, man kan inte skicka stora saker.

Det har blivit många klistermärken genom åren. Det är inte helt lätt att komma på saker man kan skicka. Han vill iaf bli computer engineer när han blir "stor". Det känns bra att veta att med vår hjälp (200 kr/mån) så har familjen (mamma, tre systrar) kunnat köpa en ko, en kalv, kläder och rusta upp deras hus. Som för övrigt är ett enkelt lerhus. Det är varmt i Indien nu skriver han. Det är rätt snabb postgång, brevet är skrivet 10:e april. Vi tar så mycket för givet här, att vi kan köpa saker som vi vill. Naturligtvis är det bra vad man än väljer att stödja för organisation, man kan ju inte skänka pengar till allt. Men just ett fadderbarn är så givande, för man ser att pengarna man ger kommer till nytta. Och just Barnfonden verkar vara ett bra alternativ.

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något...