Boktips!!

Kevin Khatchadourian verkar vara ett alldeles vanligt barn. Han är välskapt och till synes normalbegåvad, och hans pappa Franklin är överlycklig över att ha fått en son.

Det är bara hans mamma Eva som tycker att något verkar vara fel. Varför är han så sluten, varför verkar han vara så full av undertryckt vrede? Gång på gång är Kevin inblandad i underliga olyckor. Eva blir med tiden nästan rädd för sin son och känner sig främmande inför detta barn som verkar omöjligt att komma inpå livet.

Trots att hon känner att det är fult av en mor att känna så för sitt barn försöker hon diskutera sina misstankar om Kevin med sin man och andra i sin närhet, men möter bara oförstående.

När Eva till slut får rätt sker det på ett fruktansvärt sätt: Kevin skjuter ihjäl sju av sina skolkamrater och två anställda.

I en rad brev, som tillsammans utgör romanen, skriver Eva brev till Franklin, den make hon inte längre lever med. Hon försöker reda ut deras skuld i det som hänt, försöker förstå hur det kunde gå så långt och om det finns något sätt att försonas med det som skett.

(från AdLibris)

När jag började på denna boken tänkte jag att jag inte skulle orka läsa klart den. Den är väldigt "amerikansk" i sitt uttrycksmedel, inte så konstigt egentligen eftersom den är skriven av en amerikan...men det är lite svårt att ta till sig hänvisningarna till den amerikanska "familjekulturen" och så. Tyckte jag. MEN - jag blev mer och mer fångad av mammans brev till sin ex-man (och som utgör hela boken). Den är en ohygglig berättelse om en familj och framför allt mor-son-relationen. Det är ju uppenbarligen något "fel" på sonen, de flesta går ju inte och skjuter ner sina kamrater (och mycket annat otäckt...)

Boken är klart läsvärd och nu ska den återbördas nedcyklad till biblioteket, i ett soligt Karlstad!

Dagens citat:

Vänner är som böcker, du använder dem inte alltid, men du vet var de finns när du behöver dem.

(Okänd)