Blues för Kamprad
(skriven av min sambo som avskyr Ikea, nu ska vi jag köpa en säng om några veckor..
vi får väl se hur det går)
vi får väl se hur det går)
Jag köpte min säng på Ikea
fastän det fanns andra att få.
Det var billigt, till och med rea
och så’nt går jag alltid på.
Jag såg en annons i bladet
och behövde just då en säng,
så jag tänkte ”det här var ju bra det,
en säng för en så billig peng”.
Endast 3390
fast den kostat 5000 jämnt.
”Jag åker direkt i morr’n bitti”
tänkte jag, och så var det bestämt.
Så dan därpå sågs jag dundra
iväg med belåten min
i en hyrbil för 13 hundra,
plus kostnaden för bensin.
För en säng var ju min föresats
och det var inte svårt att förstå
att den aldrig skulle få plats
i min pyttelilla Renault.
Nå, resan gick smidigt och lätt,
snart stod jag och tänkte som så
”Det här ska bli lätt som en plätt,
bara hämta sin säng och gå”.
Men aj vad jag bet mig i baken,
det medges med rodnande skam
och bara jag tänker på saken
börjar kallsvetten strax bryta fram.
För när jag kom in i butiken,
en lokal med enorm dimension
så började sakta paniken
ta fatt i min enkla person.
Det fanns pilar som visade vägen
som man måste hålla sig till,
och jag som är ganska benägen
att gå hit och dit som jag vill.
Men jag följde väl stiglabyrinten
som till himmelssängarna bär
fast svetten bröt fram på flinten
fast svetten bröt fram på flinten
när jag gått i trekvart ungefär.
Och jag såg att jag borde stannat
på en plats som jag traskat förbi.
Jag gick väl och tänkte på annat
för att få bukt med nå’n slags fobi.
Och det gick inte att gå tillbaka.
En helt våldsam kalabalik
ett försök skulle genast orsaka.
Detta insåg jag, blek som ett lik.
Men allting har dock en ände
och den slingrande stigen tog slut.
Jag böner mot himmelen sände
när jag utmattad stapplade ut.
Men sängen som jag skulle köpa
fanns ju kvar därinne, så snart,
åter redo att gatloppet löpa,
åter redo att gatloppet löpa,
jag började om ifrån start.
Jag tog jävlar och Gud i min håg
och vacklade fram som i trance.
Nu visste jag dock var den låg,
den plats där min drömsäng fanns.
Så fastän jag skalv i min kropp
så lyckades jag denna gång
komma ur detta maratonlopp
med en säng i en väldig kartong.
Jag sjöng nästan sista refrängen.
”Herregud vad en människa tål”,
tänkte jag, men var nöjd med sängen
som ju varit min resas mål.
Väl hemma sen i min lya
jag satte igång med flit
att montera ihop den nya
paulunen jag köpt, bit för bit.
Det skulle envar kunna klara,
sa beskrivningen, högst på en kvart.
Efter tre timmar stod jag där bara
och kom liksom ingen vart.
Det var snudd på att jag brast i gråt
för jag tyckte jag gjorde allt rätt,
men hur fan jag än bar mig åt
blev det ändå fel på nå’t sätt.
Än fattades det en planka,
än blev det vint och snett.
Jag pussla’ och skruva’ och banka’
tills jag stänkte av ilska och svett.
Så småningom satt jag, uppgiven,
i en hög av bräder och skruv.
I tanken till våldsdåd driven.
Min hämnd den skulle bli ljuv.
För trots att jag låtit mig locka,
jag svor om jag nånsin fick se’n
skulle Kamprad få sig en smocka
som skulle ge bestående men!
Nu var det nå’nstans mellan tolv, ett
jag var less, förbannad och trött,
så jag la’ en madrass på golvet
och somnade genast sött.
3 kommentarer:
hahaha guuu va bra himla duktig han är:)
Ha-Ha!! :-D
Men jag skulle nog tycka det vore svårare att komma ihåg hela den långa texten utantill, än att montera ihop sänguslingen! ;-)
Men det var en BRA text (melodi???), som nog de allra flesta känner igen sej väldigt väl i! :-D
Det har inte blåst ett dugg här idag, utan bara varit soligt och jätteskönt! :-)
Kaffekoppen tillhör en servis som jag har ärvt efter min farmor. Försöker använda den till vardags lite då och då - så den inte bara blir ståendes till ingen nytta alls. Fast oftare dricker jag mitt kaffe ur en slags muggar... Enklare att hantera när man ju för det mesta sitter här vi datorn och sörplar i sej det! ;-)
Mugghållare, ja... Är det inte lite grann med såna som med cykel- och lekhjälmar!? Bara vi har en så har vi invaggat oss i den falska säkerheten om att ingen olycka kommer att ske - våra små huvuden krossas inte i trafiken eller på lekplatsen, och inte minsta lilla droppe kaffe kommer att hamna över datorns tangentbord!? ;-)
Det finns ju förresten mugghållare på var och varannan barnvagn nu för tiden, men när mina barn var små dracks då kaffet på behörigt avstånd från de små - just för att inte riskera att spilla ut den heta drycken över dem... (Och nu lät det som om jag är väldigt gammal och det var väldigt-väldigt länge sen mina barn var små! Hm... <:-I)
Egentligen är jag ju mycket mer äventyrlig än så av mej - så därför cyklar jag utan hjälm och har ingen mugghållare nånstans! ;-)
Skicka en kommentar