Till min syster
När jag klev ombord på tåget
satt min syster och vänta på mig.
Hon log och var snäll och gullig
fast jag var en liten tjej.
Hon hade klivit på tåget
vid en tidigare station.
Nu följdes vi åt på resan
mot en okänd destination.
Så fortsatte vi på färden,
medan tåget tuffade på.
Ibland var det strålande solsken
ibland var himmelen grå.
Vi skratta och grät tillsammans
genom livet med allt vad det gav,
men så blev hon trött och tankfull
och sa: sitt du kvar, jag går av.
Nu sitter jag här och tänker
på allt som vi sett på vår färd
På allting som var
och allt som finns kvar
i denna märkliga värld.
(Written by me...)
(Written by me...)
Alla helgons dag. Då ska man tänka så här. Eller ska och ska...jag menar inte att man SKA det, men det är lätt gjort att halka in på såna här tankar, fast jag inte går till några gravar eller så...
10 kommentarer:
Ja, man ska väl det - tänka så där, men det blir så vemodigt fast att man försöker se det positiva. :-/
Så jag tänker inte alls - och så missar jag att det är söndag fast att det är lördag, osv osv osv!! ;-)
Svar ang fotot: Det skulle gestalta en dålig semesterdag! Var tanken... :-) Fast jag hoppas ju att den där familjen i själva verket hade en jättefin dag då i somras, och att det bara var just i den sekunden jag knäppte av kameran som de såg ut som om de snarare firade allhelgona... <:-)
Nä, en åtel på gräsmattan kanske du inte kan ha - göm den på balkongen istället!!! ;-D
Åhh vilken vacker dikt..har du skrivit den själv??
Jag ska åka till kyrkogården idag och tänka på alla mina kära som inte längre finns hos mig.
Stor kram
Så fint du har diktat om din syster. Jag förstår att du saknar henne mycket och tänker på henne speciellt mycket just idag.
I vår familj har vi inte traditionen att besöka våra nära och käras gravar på Allhelgonahelgen (de finns för långt bort), men de finns med oss i tankarna.
Önskar dig en fortsatt skön helg!
Kram,
som vanligt .. så otroligt underbart skrivit.
kramiss
Vakkert dikt, Yvonne! Ønsker deg en riktig god helg.
Tåget tuffar på, många har stigit av under resans gång men många sitter kvar, en del stiger snart av, andra har många stationer kvar att fara förbi.
Min biljett börjar bli sliten och naggad men "konduktören" kan se min slutdestination fast att jag inte kan och tur är väl det.
Tids nog ropas min station ut och då får jag ta mig själv och ställa ut på perrongen och jag hoppas att
ett gäng glada välkomnande "kändisar" möter mig där i mitt avstigande ifrån tåget vars räls aldrig tar slut.
Din varma dikt säger så mycket.
Ha en rofylld lördag.
Det er ikke mye som gløder her, det er grått og regn i lufta.
Det är en vemodig helg. När jag läste ditt inlägg kom jag att tänka på flickan som reste med sin syster och blev avslängd av konduktören..
Den händelsen tänkte du nog inte på när du skrev kanske men det är det som är så fint med poesi..var o en har sin egen tolkning
så otroligt vackert skrivet du är verkligen duktig!Jag å Nellie var å tände ljus på gravarna förut och det var verkligen vackert där med alla ljus!kram
Har du skrivit den? Jättefin dikt!
Kramar till dig!
Skicka en kommentar