"När du går över floden, lämna salt..."
"Omänskligt hett, ställ dörrn på glänt ..."
"Guds änglar de vaknar i mörkret och slåss ..."
"Uppstoppad är Jesus. Hurra! Hurra!"
"Tryggare kan ingen vara, än Guds lilla barn i Skara ..."
Oändliga äro de hörfel som mänskligheten i allmänhet (och jag i synnerhet) har hört genom åren. Exemplen ovan har jag hämtat ur Birgitta Rudbergs bok: "Det är saligt att samla citron". Kul bok att bläddra i så här inför jultid med eventuella psalmsjungningar i kyrkan. Eller om man spelar Absolut psalmsång eller vad det kan finnas för skivor, vad vet jag.. :)
Om två veckor vänder det! Jippi! Då går vi mot ljusare tider. Den 21:a december kl. 12.04 står solen som lägst, och sen går det saaaaakta uppåt. Nu märker man ju inte att det blir så mycket ljusare förrän nån gång i slutet av januari, men bara vetskapen om det gör att det känns lite bättre. Kanske ska jag gå ut och midvinterblota nånting...
I blotceremonin kan flera olika delar ingå; inkallning/inbjudan av makter, gudar och tvagning, skålande och gemensamt drickande ("lag om"), gemensamt eller privat blotande av mat eller dryck. Blotgåvorna ställs vid viet eller läggs kanske i en eld. Blotgillet är en festmåltid där blotdeltagarna äter och dricker gott och även delar med sig av mat och dryck till gudar och rådare. (Ur Wikipedia)
Hm, ovanstående låter ju som ungefär det man gör på jul, duschar, skålar i glögg och byter julklappar.
07 december 2008
05 december 2008
Hembakat!
"Att du ôrker stå å knö i dessa degera" säger väninnan M till mig. Och lilla E säger att hon måste varit bagare i sitt förra liv så det är därför hon slipper att baka i detta livet. Men jag älskar att baka! Det är en slags terapi liksom "att knö i degera". Men vi äter inte så mycket kakor i detta hushållet så ibland ger jag bort till dom som vill ha. Och det vill dom! Recept däremot har jag väldigt svårt att gå efter, det är mitt anarkistiska jag som kommer fram. Här ska ingen styra mig!
Hembakat bröd skyltar en del affärer med. Jag har lust att gå in och fråga vem i personalen det är som har bakat detta hemma, och om livsmedelsverket har godkänt detta? Det ska väl vara nån slags "bullmamma"-stämpel över den reklamen. Men lite missvisande, ja.
Och jag håller med Marie-Antoinette: Om folket inte har bröd, så kan de väl äta bakelser?
04 december 2008
Dödsbra böcker!
Maria Ernestam är en författare som skrivit fyra intressanta böcker. I höstas var jag i Borås på en föreläsning med henne. Halvvägs in i föreläsningen som handlade om blommor, livet och döden...så reser sig en kvinna upp och himlar med ögonen och faller handlöst ner! Nej, det var inte döden som kom på besök denna afton, kvinnan hade "bara" svimmat. Men varken jag eller Maria glömmer nog inte denna kväll i första taget. Maria är också decembers gästbloggare på Bokcirklar!
Hennes första bok är "Caiprinha med döden" som handlar om Erica som får besök av döden, som har gått fel...han skulle egentligen en trappa upp. Men de inleder ett ödesdigert förhållande. Vad skulle man själv göra om döden ringer på? Säga "nej tack, inte idag, jag har inte tid" eller bjuda in honom? Hm...
Nästa bok är "Busters öron", om Eva som redan som liten beslöt sig för att bli en överlevare. Hon har en mamma som får Isdrottningen att framstå som en drömkvinna och en undvikande far. Detta gör hennes barndom ytterst komplicerad och nu riskerar hon att bli avslöjad av en envis rörläggare...Titeln anspelar på grannens hund som får en stor betydelse för Eva.
"Kleopatras kam". Tre vänner, ett café och några mord ..."Jag har ett uppdrag åt er. Jag vill att ni ska mörda min man." Detta säger en äldre kvinna som kommer in på det nystartade företaget Kleopatras kam. Hon vill bli av med sin misshandlande man, och hon är beredd att betala ordentligt för tjänsten." Ja, vad gör man och hur långt kan man gå för pengar?
Hennes senaste bok är "Alltid hos dig"
Förlagets beskrivning: Lysande roman om kärlek, sorg och hemligheter i det förflutna. Ett telefonsamtal och sedan är inget mer sig likt. Ingas man har drabbats av en hjärtinfarkt, han finns inte längre.I två år tränger hon undan sin sorg, visar sig duktig, begraver sig i jobb. Men en elak kommentar gör att allt rämnar. Hon flyr till släktens sommarställe på Marstrand, där hon hoppas få ro att finna en väg tillbaka.Av en slump hittar hon en gammal låda. Den är full av papper, tidningsurklipp och på botten ett brev, stämplat i Mombasa, Kenya, 1916. Ingas nyfikenhet väcks, särskilt av några kryptiska rader i slutet av brevet.Med en iver hon länge saknat söker hon vidare för att få en förklaring, för att undkomma sitt eget nu. Efterforskningarna leder henne bakåt i familjens förflutna, till en händelse som tog sin början i första världskrigets skugga. Och hon förstår att en annan kvinnas öde påverkat hennes eget liv mer än hon någonsin kunnat ana. (Ur Bokrecension.se)
Maria Ernestam skriver så fängslande tycker jag, om att släkten oftast är värst (och ibland bäst) hon väver ihop dåtid och nutid på ett intrikat sätt som gör hennes böcker intressanta!
Hennes första bok är "Caiprinha med döden" som handlar om Erica som får besök av döden, som har gått fel...han skulle egentligen en trappa upp. Men de inleder ett ödesdigert förhållande. Vad skulle man själv göra om döden ringer på? Säga "nej tack, inte idag, jag har inte tid" eller bjuda in honom? Hm...
Nästa bok är "Busters öron", om Eva som redan som liten beslöt sig för att bli en överlevare. Hon har en mamma som får Isdrottningen att framstå som en drömkvinna och en undvikande far. Detta gör hennes barndom ytterst komplicerad och nu riskerar hon att bli avslöjad av en envis rörläggare...Titeln anspelar på grannens hund som får en stor betydelse för Eva.
"Kleopatras kam". Tre vänner, ett café och några mord ..."Jag har ett uppdrag åt er. Jag vill att ni ska mörda min man." Detta säger en äldre kvinna som kommer in på det nystartade företaget Kleopatras kam. Hon vill bli av med sin misshandlande man, och hon är beredd att betala ordentligt för tjänsten." Ja, vad gör man och hur långt kan man gå för pengar?
Hennes senaste bok är "Alltid hos dig"
Förlagets beskrivning: Lysande roman om kärlek, sorg och hemligheter i det förflutna. Ett telefonsamtal och sedan är inget mer sig likt. Ingas man har drabbats av en hjärtinfarkt, han finns inte längre.I två år tränger hon undan sin sorg, visar sig duktig, begraver sig i jobb. Men en elak kommentar gör att allt rämnar. Hon flyr till släktens sommarställe på Marstrand, där hon hoppas få ro att finna en väg tillbaka.Av en slump hittar hon en gammal låda. Den är full av papper, tidningsurklipp och på botten ett brev, stämplat i Mombasa, Kenya, 1916. Ingas nyfikenhet väcks, särskilt av några kryptiska rader i slutet av brevet.Med en iver hon länge saknat söker hon vidare för att få en förklaring, för att undkomma sitt eget nu. Efterforskningarna leder henne bakåt i familjens förflutna, till en händelse som tog sin början i första världskrigets skugga. Och hon förstår att en annan kvinnas öde påverkat hennes eget liv mer än hon någonsin kunnat ana. (Ur Bokrecension.se)
Maria Ernestam skriver så fängslande tycker jag, om att släkten oftast är värst (och ibland bäst) hon väver ihop dåtid och nutid på ett intrikat sätt som gör hennes böcker intressanta!
02 december 2008
Första julkortet!
Han var då åtta år (nu är han tretton och vill bli polis...) och mamman som var änka med fyra barn tog dagsverken där hon kom åt. Nu har de kunnat köpa en ko för en del av våra pengar (200 kr/mån) och lagt om taket på deras hus! Jag skickar ner små saker när jag skriver brev och sist skickade jag med en solcellsdriven miniräknare. Det är alltid roligt när man ser att något man gör ger resultat!
Tappat sugen?
Haha, vilken rolig sida jag hittade här. Kanske ni hittar något ni har tappat. I så fall är det bara att åka dit och plocka upp den/det...
Syster Yster eller Syster Dyster
Ur boken: "En syster är en som aldrig låter dig glömma alla galna saker du gjort i ditt liv"...tex i ett annat liv, i en annan tid sa jag till min syster: Jag ringer dig på förmiddagen mellan ett och två! Haha! Nu för tiden är förmiddagen för mig mellan åtta och nio sådär...
Ett annat citat: " Det finns ingen vän likadan som en syster i lugnt eller stormigt väder; som uppmuntrar en på den långtråkiga vägen, som möter en när man går vilse, som lyfter upp en om man faller, som ger en styrka när man står"
Så sant som det är skrivet...
01 december 2008
Dagens ordspråk/bok
Det bästa med en bok är inte de tankar de innehåller, utan de tankar de framkallar (Okänd)
Jag har nyss läst ut Dennis Lehanes senaste: Ett land i gryningen, en tegelstensroman (762 sidor) som tar upp mycket av USA:s problem för nästan hundra år sedan. Fackföreningsrörelserna, rädslan för "bolsjevikerna" och vita kontra färgade är de ämnen den berör mest.
Det är mycket att ta in och den skulle göra sig utmärkt som film, tror jag, med mycket starka scener från gatorna med strejker och slagsmål. Fast en av huvudpersonerna är polis är det ingen deckare utan en samhällsroman. Mord sker det, fast det var ju lika vanligt i USA då som det är nu, tycks det. 
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)