Högt upp i det blå!

Vattentornet i Karlstad är 43 m högt, 143 möh och det är 234 trappsteg dit upp! Det är ju en bra idé att gå upp när man är lätt klaustrofobisk och lite höjdrädd! ;) Men nyfikenheten tar oftast överhand på mig och jag och bästa utflyktskompisen (som inte är lika feg) tog oss dit igår kväll, för de har kvällsöppet två gånger på sommaren!

I övrigt är tornet öppet hela juli så man kan springa upp några gånger om dagen om man vill. Jag får nog göra det nästa sommar i terapisyfte. Nu var vi inte ensamma heller, det var en massa människor som ville upp och spana! Som tur var kom vi rätt tidigt och var bland de första som släpptes in. När vi åkte därifrån var det en lååååång kö med människor som ville upp...

Hej hå, hej hå, nu upp i tornet gå...

Det gällde att inte titta ner...

eller upp...

Väl uppe så var det väldigt vackert åt alla håll! Och mycket folk som trängdes, det gjorde mig inte mindre klaustrofobisk, men jag härdade ut en stund och hann ta lite bilder, som den här panoramabilden åt sydväst:

Inzoomad ser man Hedens återvinningscentrals stora skorsten och lite av Vänern i bakgrunden:

Solnedgången var det väl som de flesta ville kolla på, alla stod på den sidan av tornet så jag tänkte att det börjar väl luta snart ;) 

Bättre fly än illa fäkta tänkte jag och knatade de 234 trappstegen ner igen, jag var först ner av alla ;) Det var ett häftigt ljusspel inuti tornet och även en utställning om vattnets väg här i Karlstad! 

Det var faktiskt andra gången jag var uppe i tornet, fast nån kväll har jag inte varit uppe där förut. Få se om det blir nån mer gång... Nu har det stängt för säsongen, men nästa sommar, då! Kanske... ;) På dagen, med en kikare...kanske..jaja....

Ha en fin dag! 

Bättre fly än illa fäkta!

Det gick omkring ett litet kryp på min bok...Jag hade skruvat på en närbildslins på Canon för att fota lite blommor, och då passade jag på att fota den här också: 

Strax därefter lyfte den mot en lugnare tillvaro utan närgångna fotografer eller böcker om döden...

Visenter!

Avesta visentpark har ett avelsprogram där de samarbetar med olika länder för att rädda visenterna från utrotning. Senaste flytten var i mitten av maj då två kvigor fick resa till en nationalpark i Karpaterna i Rumänien där de förhoppningsvis ska utöka stammen. 

Arbetet med att försöka rädda visenterna från utrotning började redan 1923 och 1939 flyttade en del till Stubbsveden i Avesta och har funnits här sen dess!

En borste har de som de kan gå och skrubba sig mot om de vill!

Stor och liten. 

Det syns att de också kallas europeisk buffel! 

Jag var inte ett dugg rädd för den här stora! 

Cool Candys

sjöng om Krylbo Central: "Krylbo Central står inte kvar på tidtabellen, lummig och sval var gamla Krylbo Central..." fast det gör den! Numera heter den Avesta Krylbo visserligen, men ändå. Tågen stannar. Och centralstationen är stor! Väldigt stor för en sån här liten ort, men förr var det en stor järnvägsknut. 

Visst är det ett ånglok däruppe som vindflöjel?

Många spår är det fortfarande och det går en hel del trafik, inte minst godstrafik på spåren. 

Inne i centralen finns ett mysigt 50-talsfik! Café 56:an heter det och massor med kul inredning från förr i tia! T.ex en korvautomat! :D

 Massa tåg åker förbi mig...

En annan fin byggnad i Krylbo är det gamla tingshuset som nu är omgjort till Bed and  Breakfast! 

Jag skulle kunna åka landet runt och fota stationshus...det är roligt att se hur de ser ut! Här är det Karbenning (bara namnet, haha)

Tjoho! Klart vi ska fira!

Och vad gjorde jag i Krylbo då? Det får ni reda på nästa gång ;) 

Vill ni se en stjärna...?

seee på mig! Det här är Lisa, en liten goding som jag hade förmånen att fota häromdagen! Viff!

Här valsar hon runt med kompisen Sluggo! Han är en griffon bruxellios och Lisa är lite shih tzu och lite chiwawa! 

Det är fortfarande väldans varmt och jag håller mig i skuggan, trots att jag gärna skulle vilja gå ut och fota småkryp på alla blommor som blommar. Jag tror inte de lider av värmen...men det är för varmt och för soligt att gå ut och gå med kameran...så jag rastar den på balkongen ibland ;) Jag ska fota lite blommor därute så ska ni få se. De är väldigt törstiga och jag får vattna minst två gånger om dagen! 

Varmt

är det ute! Och inne...Trettio grader i skuggan var det här igår och det är liiiite för mycket för mig. Trött och orkeslös blir jag. Så mycket bloggande blir det inte. Inte heller mycket bloggrundor. Det får bli sen. Nu sitter jag mest på balkongen i skuggan och läser! 

På tur på Göta kanal!

Jag fick häromdagen för mig att jag skulle göra en tur på Göta kanal! Det gick bussar från Karlstad ner till Sjötorp, där resan började. 

Båten vi skulle åka med hette M/S Bellevue, och eftersom jag bor på Bellevue så tyckte jag ju det var extra kul ;)

Sjötorp är en fin liten ort med gamla hamnmagasin som nu är omgjorda till museum och marknadsbodar. 

Här ser man den gamla hissanordningen på ett hus: 

Massor med båtar låg i hamnen och väntade på...något. Åka nånstans kanske?

Utmed hela vägen låg det såna här gula små slussvaktarhus. Slussvaktarna fick ut en del av lönen i natura som bestod av ved och brukbar jord. 

Kanalen började byggas 1810 under ledning av Baltzar von Platen. 58000 man slet med att gräva och bygga. Mestadels var det indelta soldater, men också c:a 200 ryska desertörer och en del privata arbetare. De första spadtagen togs i Motala och man startade samtidigt i Forsvik och Sjötorp. 1822 stod delen mellan Karlsborg och Sjötorp klar och tio år senare, 1832 var hela Göta kanal klar. 

Som Tage Danielsson skriver i sin dikt, De händer som grävde på Göta kanal:

Det var valkiga, seniga, beniga labbar
på valkiga, seniga, beniga grabbar.
Tåligt gnagde de hål på sitt fosterlands skal,
de händer som grävde på Göta kanal.

Vintern kom med sin kyla. De fick inte domna.
Sommaren kom med sin hetta. De fick inte somna.
De slet ut sig, i ösregn, när spaden blev hal,
de händer som grävde på Göta kanal.

Är det inte Svante Grundberg? Han i kanoten i filmen Göta kanal, ni vet? ;) Nu vill jag se om den! 

Här forsar det in vatten i slussarna! Vi passerade 16 slussar bara på vägen melllan Sjötorp och Töreboda! Det är 58 slussar på hela kanalen. 

På de allra flesta segelbåtar vi mötte så stod det en dam i fören och en herre som satt längst bak och styrde...ibland låg det en liten hund mitt på båten också :)

Lite årtal var inhuggna här och där efter kanterna på slussarna. 

 

Roligaste hatten hade en dam som stod framför mig i kön!