Dödsbra böcker!

Maria Ernestam är en författare som skrivit fyra intressanta böcker. I höstas var jag i Borås på en föreläsning med henne. Halvvägs in i föreläsningen som handlade om blommor, livet och döden...så reser sig en kvinna upp och himlar med ögonen och faller handlöst ner! Nej, det var inte döden som kom på besök denna afton, kvinnan hade "bara" svimmat. Men varken jag eller Maria glömmer nog inte denna kväll i första taget. Maria är också decembers gästbloggare på Bokcirklar!

Hennes första bok är "Caiprinha med döden" som handlar om Erica som får besök av döden, som har gått fel...han skulle egentligen en trappa upp. Men de inleder ett ödesdigert förhållande. Vad skulle man själv göra om döden ringer på? Säga "nej tack, inte idag, jag har inte tid" eller bjuda in honom? Hm...

Nästa bok är "Busters öron", om Eva som redan som liten beslöt sig för att bli en överlevare. Hon har en mamma som får Isdrottningen att framstå som en drömkvinna och en undvikande far. Detta gör hennes barndom ytterst komplicerad och nu riskerar hon att bli avslöjad av en envis rörläggare...Titeln anspelar på grannens hund som får en stor betydelse för Eva.

"Kleopatras kam". Tre vänner, ett café och några mord ..."Jag har ett uppdrag åt er. Jag vill att ni ska mörda min man." Detta säger en äldre kvinna som kommer in på det nystartade företaget Kleopatras kam. Hon vill bli av med sin misshandlande man, och hon är beredd att betala ordentligt för tjänsten." Ja, vad gör man och hur långt kan man gå för pengar?

Hennes senaste bok är "Alltid hos dig"

Förlagets beskrivning: Lysande roman om kärlek, sorg och hemligheter i det förflutna. Ett telefonsamtal och sedan är inget mer sig likt. Ingas man har drabbats av en hjärtinfarkt, han finns inte längre.I två år tränger hon undan sin sorg, visar sig duktig, begraver sig i jobb. Men en elak kommentar gör att allt rämnar. Hon flyr till släktens sommarställe på Marstrand, där hon hoppas få ro att finna en väg tillbaka.Av en slump hittar hon en gammal låda. Den är full av papper, tidningsurklipp och på botten ett brev, stämplat i Mombasa, Kenya, 1916. Ingas nyfikenhet väcks, särskilt av några kryptiska rader i slutet av brevet.Med en iver hon länge saknat söker hon vidare för att få en förklaring, för att undkomma sitt eget nu. Efterforskningarna leder henne bakåt i familjens förflutna, till en händelse som tog sin början i första världskrigets skugga. Och hon förstår att en annan kvinnas öde påverkat hennes eget liv mer än hon någonsin kunnat ana. (Ur Bokrecension.se)

Maria Ernestam skriver så fängslande tycker jag, om att släkten oftast är värst (och ibland bäst) hon väver ihop dåtid och nutid på ett intrikat sätt som gör hennes böcker intressanta!