Små och stora barn!

Min son är här på visit...och systerdottern med småtroll ville till Mariebergsskogen, så bra det passade med en släktträff! Vår släkt är ju inte så stor... 

 Översatt från Bäbiska! När man är 1 ½ år pratar man inte så begripligt, så lexikon behövs! Fast nu var det ett flygplan däruppe...

 Men måsar kan läsa tydligen! Besviken som attan blev den, inget bröd! 

 Den ser inte speciellt undernärd ut tycker jag i alla fall! Skulle tro de hittar en hel del mat.

 Liten och stor! Sonen accepterades snabbt i alla fall, det var mycket länge sen de sågs...

Treåringen däremot hade pratat en vecka om TÅGET som finns där och som skulle åkas. Men när vi kom dit ville han INTE. NÄEJ! Men till slut så, efter att ha tittat på det när det åkte förbi och människorna som satt på det vinkade så...då var det premiär! Och det var spännande! Tåget åker runt i Mariebergsskogen och tutar och plingar och så. 

Sen var jag trött. 

Balett!

 Balett på Soltorget idag. Virvlande stärkkjolar. Stoppade skor. Smala midjor. Starka ben. 

Kunde inte låta bli att "skita till" bilderna lite. De blir så härligt surrealistiska då, som drömbilder. Det är pålagt lite Portia och motljus, motljus. 

Hoppas ni står ut med det. Fotat med Lilla Blå. Den är ganska bra i alla fall! :D

Hallon-ett

 Jag cyklade ner till Göteborgsudden igår en stund och rastade min Sony med 18-200mm objektivet på. Jag är ju inte helt nöjd med det...Vid full zoom går det inte att ha större bländare än 6 :( Visst blir det suddiga bakgrunder ändå, när man går nära, men jag gillar mitt 50mm bättre. Fast det kan man ju inte zooma med...

 Hallonen börjar mogna! Men oj, vad har hänt på den undre bilden ;)

 Finn ett fel!

 Kor kan äta brännässlor utan problem, vet jag nu! Tjusiga svansar hava dom med och kofötter! Det finns en liten vit kalv i hagen, men den sov middag...

 Det går ju att zooma in med detta objektiv. Och att närma sig dom här små rackarna var inte lätt! De ville INTE bli fotade. Det är rödhakeungar. 

Så sur man kan se ut då! 

Nu bär det strax iväg till bibblan och tjejträff! 

Telefån

Jag haver införskaffat en ny mobil, en sån där med pekskärm och internet och så. Läser i manualen och hittar sju (7) sidor om vad man INTE ska göra. 

Exempelvis:

Använd inte telefonen nära en pacemaker. 

Nä, jag har ingen...

Bit eller sug inte på telefonen eller batteriet

Det hade jag faktiskt inte tänkt, men nu när jag läser detta så kanske jag skulle ta en tugga...

Bär inte telefonen i bakfickorna eller runt midjan.

Runt midjan? 

Använd inte telefonen till något annat än den är avsedd för.

Nähä..inte till glasunderlägg, flugsmälla eller badmintonracket, då? Ok.

Nåja, bortsett från dessa instruktioner så börjar jag så smått fatta lite av den. Men det är inte h-e-l-t lätt att skriva på de där små pekbokstäverna, det blir lätt fel ord, men det är väl en vanesak kanske...Och så har jag inte bytt nummer än...

Boktips!

Det har varit alldeles för lite boktips här känner jag, så nu kommer det ett:

 

Snöblomma och den hemliga solfjädern av Lisa See 

I Hunanprovinsen i Kina föds år 1823 två flickor, Lilja och Snöblomma. De är som alla döttrar värdelösa och har endast en uppgift i livet - att bli goda och duktiga hustrur. För att höja sitt värde på äktenskapsmarknaden måste flickorna, genom fotlindning, uppnå perfekta liljefötter.
På varsitt håll genomgår Lilja och Snöblomma den smärtsamma ritualen. De kommer från olika byar och olika familjeförhållanden men ödet griper in och de båda flickorna anses perfekt matchade för att bli likasystrar, laotong..
Lilja får ett meddelande i nu shu, kvinnornas hemliga skrift, på en vacker solfjäder från Snöblomma. Solfjädern kommer att följa dem åt genom livet och bära berättelsen om deras gemensamma liv, nedtecknat i nu shu.

(Lånat från Bokus)

Boken är en intressant resa i 1800-talets Kina och jag var tvungen att då och då titta på mina fötter och känna tacksamhet över att jag faktiskt kan vifta med tårna! Seden att snöra fötter försvann först på 50-talet i Nu shu-provinsen.

Flickorna fick sina fötter lindade av sina mödrar så tidigt som i sexårsåldern. Man värmde fötterna i vatten och lindade sedan tårna (inte stortån) bakåt så att tålederna och sen fotvalvet bröts. Denna process fortgick i flera år innan foten ansågs färdigformad och var endast 8-10 cm lång! En del fötter gavs benämningen lotusfötter och var ännu mindre...

Denna fotform ansågs vara ytterst erotisk och var också en symbol för rikedom eftersom en flicka med snörda fötter knappt kunde gå och ännu mindre arbeta (på fälten o. dyl) 

(bilder lånade från google...eller hur man säger)

Fast, tja...modet idag är inte så långt efter i knäppighet! 

Himlen brinner!

Häromkvällen så stod himlen i brand...Märkligt hur det kan bli ett sånt fantastiskt ljus ibland. 

Idag har jag och Sofie varit ute i skogen och letat stolpar. Friska Karlstad släppte 20 nya stolpar idag och de måste vi ju hitta! Nåja, inte alla 20 på en gång, men väl tio stycken nedlagda byten blev det idag. Och vi är inte ensamma ute i skogen, ibland dyker det upp en människa med rullator, ibland barnfamiljer och ibland svettiga orienterare som bara svischar förbi som en stormvind...Som en man i skogen sa: Har man ingen kompass, får man gå efter en kompis! Eller hur, Sofie? ;) 

Cliffhanger!

 Nu är det en kråka och ringduvan som har huvudrollerna!

Ja, ta mig tusan gör han/hon inte en loop i luften! Det är kul att ha den här björken här utanför...Allt fotat med Nikon P90, för den har bästa zoomen. Sen har jag beskurit bilderna lite, men inte så värst mycket, mest för att få dem på längden, liksom...