Liten dikt på skärtorsdagen...

Nu är björkens grenar lila och nu väcks de resolut,
det är slut på deras vila, för nu måste dom slå ut.

Det gör ont när knoppar brista, är så sant som det är sagt,
denna vår kan bli dess sista om en bäver går på jakt.

Björkens grenar är så läckra, läcker är dess vita stam,
mot den unga, smala, smäckra, smyger det en bäver fram.

Tänderna är nog så vassa, björken darrar, kan ej fly,
tänker tankar, ganska krassa: kan ej bävern äta sly?

Bävern gnager genom nävern som är saftig, god och mör,
björken ramlar över bävern! Båda faller ner och dör...


Det är inte ofta som bävrar faller offer för sina trädfällningar, men det händer ibland, läste jag i en bok om bävrar!

Flickorna, en sammansvetsad historia

Har ni tänkt på hur det skulle vara att alltid vara tillsammans med en annan människa? Varje minut, dygnet runt. Skulle man klara av det? Boken jag läser nu "Flickorna" av Lori Lansens handlar om det siamesiska tvillingparet Ruby och Rose som nu är 29 år gamla. Boken är en roman men mig veterligt har det inte skrivits någon självbiografi av någon siamesisk tvilling (eller kraniofaga tvillingar som de väljer att kalla sig). Båda systrarna kommer till tals fast den ena mer motvilligt och de berättar om sitt liv i en liten stad i Kanada. Det är ett omtumlande liv och historien tar vändningar som man häpnar över. Språket är lättflytande och boken är verkligen rolig ibland, de har en självironi som få.

Jag fick reda på boken genom en läsvän och hade nog inte upptäckt den själv, titeln låter lite som en chick-littroman, men det är en fantastisk bok som är mycket, mycket läsvärd. Det är ju otroligt att två personer som är sammansvetsade kan utveckla olika personligheter och ha jobb och olika privatliv.

Bilder

Denna Tussilago Farfara är från förra året, jag har inte sett några än, så våren var nog tidigare då.

Hallonen är inte mogna än heller, men de är så goda! Det finns också vilda gula hallon, som är mildare.

Visst är stenmurar vackra? Tänk vilket slit det måste ha varit en gång att lägga upp all denna sten. Särskilt de som finns i Bohuslän där de ringlar sig över bergen. Det finns en inskrift på en alldeles speciell sten i Västergötland där det står "Sista sten som S. Svärd lakt 1843" Det var min farfars farfars far...

När det är sol och vår...

Inte mycket is kvar i älven. Och snart har tyngdlagen tagit över för denna pollare också.

Bävern har varit flitig redan! Kanske har den hörsammat uppmaningen av Maud Olofsson! Flitiga som små bävrar skulle vi bli, allihop! Alen är ett av favoritträden. Tur det finns rätt många vid älvstranden.

Visst ser det ut som ett troll, eller en gubbe med hatt. Vet inte om det är meningen eller en ren slump att det blivit likt en figur?

Dimmig fredag

Karlstads fulaste staty? Jag har glömt vad den heter på riktigt men jag kallar den "Kissnödig sjöjungfru".

Den var alldeles stilla länge, men det var ingen staty utan en skarv som satt mitt i älven och spanade efter den fisk som flytt, kanske?

Lena Dahlman på Café August. 70+ och still going strong, vilka klackar hon trippade in på! Jag skulle behöva ha gåstavar till hands om jag skulle försöka mig på att bära dylika skor. Men hon var jätterolig, proffsig och alla i publiken var nöjda, tror jag. Hon bjöd på visor av Allan Edwall blandat med Fröding och lite annat.

"Vägen hem var mycket lång, och ingen har jag mött..."

Bellevuebo goes bananas!

Som synes så har den bananätande marodören slagit till igen! Alldeles färskt skal! Kanske någon som har ett skalbolag, hehe. Bananskalsslängaren kanske inte har förstått att detta är en järnväg och inte en soptipp. Tänk om skalet hamnar på rälsen och Skoghallståget spårar ur! Och det är inte jag själv som slänger dessa för att ha nåt att skriva om. Jag avskyr bananer! Jag får nog sitta där en vecka och spana, nu när det blir varmare ;)

Prismaormen kommer...

Igår kväll fick jag ett anfall av ögonmigrän igen. Det var några år sen sist, och nu blir jag inte lika rädd längre, för det är rätt läskigt när synbortfallet börjar och prismaormen kommer. Nu låter det som om jag hade tagit några droger, men inte ens ett glas rött har det varit på flera dagar! Men ögonmigrän utan huvudvärk är vanligare än man tror. Men det går inte att läsa eller göra något, för vissa delar av synfältet är borta. Prismaormen (som alltid är halvmåneformad) ringlar sig sakta uppåt i synfältet och efter ca en halvtimme är den borta. Efteråt blir jag jättetrött, men jag är glad att jag inte får ont i huvudet!

Första gången jag hade detta visste jag inte vad det var och blev rädd, jag frågade hos optikern, men de visste inte! Som vanligt sökte jag information själv och hittade ögonmigränen. Det är helt ofarligt och beror oftast på stress eller hos äldre människor (fast dit hör väl inte jag än...) blodcirkulationsproblem.

Nu vilar ormen ut någonstans i mitt huvud...

T.v. syns det ungefär hur det ser ut när prismaormen ringlar fram. (Manipulerad bild, ej tagen från min hjärna ;)