Än så är det långt till vår..

(Bilden omgjord i Photoscape) 

I väntan på att våren ska anlända med små insekter att fota får man rota fram gamla foton och leka med :-D 

Jag måste vill träna på porträttfotografering, men vet inte vem som vill ställa upp som modell...hmm..Själv är jag gärna både framför och bakom kameran, men självporträtt är bökigt, och jag vill ju träna på att ställa in kameran rätt och så. Jag får väl ta en gammal nalle jag har, den sitter i alla fall stilla! ;-)

Idag är det kallt som vanligt, men ingen sol som lyser och får mig att få dåligt samvete för att jag inte går ut. Jag gillar ju inte att gå ut på vintern, hur soligt det än är...  

 En ny variant av rullator. Jag vet inte om det är en dubbelrullator ("på min bicykel gjord för tvåååå...") eller om det bara är meningen att man ska kunna sparka sig fram när man inte orkar gå. Fiffig uppfinning i alla fall! Jag har även sett en äldre herre som har nån slags "rullatorcykel" och cyklar omkring inne i affärer och på biblioteket! 

 

Boktips!

 Anna växer upp i de norrländska skogarna tillsammans med sin mamma, pappa och två äldre bröder. Men när hon är sju år förändras hennes liv för alltid. Den äldste brodern försvinner och strax därefter tar båda hennes föräldrar sitt liv. Mellanbrodern är också spårlöst försvunnen och Anna växer upp hos sin moster. 

Man får följa Anna vid sju, tretton och tjugotre års ålder. Mesta tiden av boken utspelar sig i nutid när Anna försöker ta reda på vad det egentligen var som hände den där hösten. Hon är mycket destruktiv och har stora ärr på benen. Hennes vän Mirja försöker få reda på hur Anna fått dom, men något svar tar det lång tid innan hon får. 

Boken är spännande och språket är lättflutet.Författaren beskriver det norrländska svårmodet lika bra som storstadssvårmodet. Slutet är inte vad jag hade väntat mig och jag lämnar Anna med vemod.

 Rekommenderas!

Och så har jag lite fler böcker att läsa då...

 

Jag visste inte att det fanns muränor i Klarälven! Denna har antagligen spolats upp i höstas och frusit till is...hmm..törs man cykla förbi där när den tinar upp?  

Må(l)ntäcke

 

Månen i morse var nog lite frusen, för den ville gosa in sig i ett molntäcke. Sen gick den och la sig efter ett hårt nattpass. Att lysa på människobarn tar hårt på krafterna ;-) Nu tar solen över dagskiftet! Men hu, vad det är kallt... -8 här nu. Jag tycker INTE om kyla, soligt eller ej. Plusgrader och slask är vad jag längtar efter ;-)

 Misstänksamma blickar mot fotografen ;-) Men mitt nya 50mm måste testas! Men att fota små barn är inte lätt. De far ju runt som illrar... 

När man bara är 1+ måste man koncentrera sig ordentligt när nåt ska göras! Och det måste man även om man är 50+ ;-)Jag måste träna på det här med porträttfoto. Blixt eller inte? Och bara 1,8f eller mindre...hmm.

Jag ska försöka trotsa polarkylan och ta mig ner till bibblan idag och hämta några böcker (en del Toro-bok till, Förgörelsen och en ny Mark Billingham). Just nu läser jag Norrlands svårmod av Therese Söderlind. En svårmodig roman som är suggestiv och mörk och passar mig alldeles utmärkt...Ska skriva lite om den när jag är klar med den.  

Månkavalkad

 "Silvermåne öööööver bergen, ta en hälsning ifrån mig till vännen min..."

I morse vaknade jag och såg en stor måne i sydväst. Den var nog blyg för snart försvann den bakom trädtopparna...

Fotot är ett montage av flera bilder som jag tog med Nikon P90 och satte ihop i Photoscape. 

 

Det blev en kort promenad igår. Det var alldeles för kallt tyckte jag även om solen lyste! Jag blir iskall om händerna om jag vill stanna och fota något. Nä, promenader får vänta tills det blir plusgrader igen. Isigt var man tvungen att ta det också... :( Här ovan hittade jag en fläck bar asfalt och ville inte gå därifrån! ;-) 

 En del har pyntat sina balkonger gröna och fina. Jag förmodar att det är plastblommor...

 

Och Bigfoot är i farten igen...Nya bananskal på spåret! Om någon inte har följt med här förut så ligger det bananskal mellan rälsen vid en övergång nära mig...mystiken fortsätter! Vem är det som slänger dessa där? :-D 

Små svävande ord

 Marmordamen ler lyckligt men svårmodigt när hon ser sina späda skyddslingar alldeles uppspelta över januarisolen. "För tidigt, för tidigt" viskar hon uppgivet och sänker sedan blicken mot golvet.

Boktips!

Jag har fastnat i en bok som inte går att slita sig från långa stunder! Rekommenderas varmt!!

Oförglömlig roman om tre starka kvinnor i sextiotalets Södern. 

När societetsflickan Skeeter återvänder till hemstaden Jackson i Mississippi efter avslutade universitetsstudier, faller hon tillbaka i sitt gamla liv med bridgespel, tennis och välgörenhetsbaler. Men något hos henne har förändrats; hon vill mer och ser nu annorlunda på tillvaron. Hon drömmer om att bli författare och får så småningom ett jobb på lokaltidningen.

Genom sitt arbete får hon kontakt med den svarta hemhjälpen Aibileen, som har förlorat sin ende son men uppfostrat och älskat sjutton vita barn. Deras möte blir början på en udda och också farlig vänskap.

Tillsammans med en annan svart hemhjälp - den egensinniga och smarta Minny - bestämmer sig Skeeter och Aibileen för att skriva en bok som skildrar verkligheten i staden som de kallar Niceville. De skriver om hur de svarta har förnedrats och diskriminerats. Men också om deras drömmar, längtan och hopp. Arbetet med boken kommer att förändra deras liv för all framtid.

(Texten lånad från AdLibris) 

Birdie namnam...

 

"Jösses vilken vacker solnedgång det är! Om jag skulle sjunga en stump..." 

"Gullegullan koko som en gök..."