"Vi har kommit från Burgund och från Guienne"

Ja, på torsdagen skulle vi åka hemåt igen då. Över den här bron igen...uuuu....Jag stålsatte mig och började fota som vanligt.  

 Här rinner Seine ut i Atlanten. Le Havre är en riktigt stor hamnstad! 

Och gissa vart vi är på väg?

Jo, vi är ju på väg till Waterloo i regionen Vallonien i Belgien! (Nu har jag lärt mig att det uttalas Waaaterloo, inte Wåterloo som Abba sjunger...) Platsen där Napoleon fick se sig besegrad. Året var 1815, den 18 juni. Brittiska trupper under general Wellington strålar samman med preussiska armén. Som vi alla vet (?) förlorar Napoleon slaget och blir senare landsförvisad till ön St Helena där han dör 1821.

Alla generaler samlade. Lustiga hattar har de. Det gick att köpa såna i souvenirbutiken. Nej, jag köpte ingen...

Napoleons dödsmask! Det var populärt förr att göra sådana avgjutningar.

Här nedan är slagfältet! Överst en panoramabild hur det ser ut idag, och nederst en bild inifrån panoramamuseet hur det såg ut då! (Klicka på bilderna så blir de större!)

Inne på panoramamuseét (som var runt) var det ljudillustrationer till målningarna, så man fick en aning om hur det var att ha varit med då. Hu! Fransmännen förlorade c:a 48.000 man och de andra c:a 25.000. Det gick ju åt en hel del hästar också :S

Det här monumentet nedanför heter "Butte de Lion" och står på den plats som Vilhelm II av Nederländerna sårades. Den beställdes av hans far 1820 och blev klar 1826. Lejonet väger c:a 30 ton och är gjutet i järn. 

Här är en bild på hur de byggde kullen: 

Och en gammal bild till:

Om man orkade gå alla 226 trappstegen upp så fick man en fantastisk utsikt! Och jag har ju en (o)vana att utropa "jag vill upp, jag vill upp" när jag ser något högt. (Sen kan det hända att jag står klistrad invid väggen där uppe och viskar "jag vill ner, jag vill ner").

Det var väldigt varmt denna dag, 30 grader, men jag var pigg och klättrade glatt upp mot lejonet! Halvvägs upp kände jag att det drog lite i benen...men vända gick ju inte så det var bara att gå på. Väl uppe var jag riktigt darrig, men nån höjdräddskänsla infann sig inte som tur var! 

Efter att ha vilat i lejonets skugga och druckit lite vatten så skulle man ner också...men det var mer uthärdligt, det gällde bara att titta på trappstegen och inte utåt! 

Ett ståtligt monument för freden i Europa (och ja, det vet vi ju hur det gick med den saken...)

Det fladdrade omkring något där uppe på kullen! Det var en makaonfjäril! Så vacker! 

Nu börjar vi närma oss slutet på denna resa. Jag ska göra en liten sammanfattning av alltihop snart! Bäst och sämst och så :D