"Vi spelade kula på torget en dag, en liten förskolegrabb och jag..." diktade Sten Selander. Men vi spelade inte kula jag och sambon igår, utan Sverigespelet. Men att spela spel nu för tiden är inte det lättaste.
Minnet, vet ni. När jag skulle svara på en fråga, typ: Vem ljög om sin doktorshatt och sa: "Här ligger en gravad hund!" så visste jag ju vem det var som efterfrågades, men kunde inte få fram namnet till mitt talorgan. (Inte ens till minnescellerna i hjärnan).
Då blir det lätt så här: " Ah, det är han, vettu...som var gift med henne...vad hon nu hette...hon hade stort hår. Mm...och var med i ett tv-program! Vad det nu hette..hmmm"
Tja, det där vinner man inga spel på. Jag ville ändra reglerna så att man fick rätt på ett svar som detta, men det gick min motspelare inte med på. Men retligt är det när man minns men ändå inte, liksom ;)
Och vad hette han nu då, han med den icke-existerande doktorshatten?
Refaat El-Sayed var det ju. Det visste jag ju. Fast just den minnescellen hade nog semester igår kväll :D