07 juli 2012

Normandie del 5

 Ja, färden gick vidare...mot Omaha Beach, även känd som Bloody Omaha. Det var ju där invasionsstyrkan steg iland efter färden över Engelska kanalen strax efter midnatt den 6 juni 1944. Detta är skildrat i filmen "Rädda menige Ryan" där inledningsscenerna utspelar sig på Omaha Beach. 

Nu är det en lång trappa ner över branten och sen en trätrallbelagd väg ner till stranden:

Jag spanar efter något men ser inget...

Uppe på branten finns ett minnesmärke som visar de olika invasionsstränderna. 

Som synes är det inte helt enkel natur att ta sig upp genom från stranden: 

Uppe på branten i byn Colleville ligger också den amerikanska krigskyrkogården med sina vita kors. Drygt 170 ha mark är uppdelad i olika sektioner med sammanlagt 9387 kors som är gjorda i vit marmor. De flesta har namn ingraverade, men 307 har inte kunnat identifierats.

Då är det en annan inskription:
 Ett sånt slöseri med unga liv..

Vi åkte sedan vidare mot Arromanches, en liten kuststad där det fanns kvar delar av den flytande hamnen, Mulberry B, som användes för att det skulle vara lättare att landsätta fordon och annat. 

Det var ebb så man kunde gå rätt långt ut om man ville...

Men då blir man sandig om fötterna, och sand ville INTE busschauffören ha in i bussen ;)

Jag och en norsk dam stannade på land! 

I denna lilla by åt vi middag på en restaurang med panoramautsikt över stranden. Musslor, charkuterier och rocka serverades av en frejdig fransyska. Efterrätt blev det med...
 Musslor...äter INTE jag! 


Kul hårprydnad! 

En fransk bofink (den sjöng inte riktigt som de svenska...) får avsluta den här omgången! 


8 kommentarer:

mammakero sa...

Vilket slöseri med liv krig är! Det är bra att se dessa kors och tänka på det ibland, för att avskräcka... Undrar bara om de som beslutar oxå åker och tittar på alla dessa kors?
Une plate charcuterie är mums! Musslor är inte min favorit heller.
Vilken sandstrand! Var vattnet varmt?

♥ Carina ♥ sa...

Vilken historieresa ni gjort.
Nä, den där bofinken sjöng väl på franska kan jag tänka ;)
Kram

soffie sa...

wow va häftig resa du gjort, vilka fina bilder,kram

Mimmi sa...

Det var väldigt så mycket ni fick se .. och så otroligt intressant det måste ha varit att få gå runt och se allt detta .. och ja .. krig .. det är absolut slöseri med liv .. båda de soldater som dör och även de som de dödar.
Synd att du inte såg något där du stod och spanade :)
kramizz :)

Södercirrus sa...

Ingen liten bukt precis...nästan 10.000 namn, makabert.
Men människan är en primitiv varelse...om hen anser sig ha den rätta sanningen och andra sätter sig emot just henoms absoluta sanning.Oavsett om denna enda sanning är den rätta eller inte...

Bofinken är en fin tröst med sin glada fågelröst!

Lambergsfrua sa...

Tack för ännu ett intressant avsnitt från resan! Bara så innerligt sorglig med alla människor som fick sätta livet till i det kriget - och alla andra krig också. Totalt meningslöst.

Jag gillar inte heller musslor serverade så där i sitt skal och definitivt inte ostron - hur exklusivt det än må vara.

Önskar dig en fin söndag!
Kram,
Lambergsfrua

Ninni sa...

Fina bilder men ack vilket öde=(

Maten såg väldigt god ut, samt dessert, kramen

Gunnar sa...

Kul med Bofinken som lät annorlunda! Dystert med alla som omkom under världskrigen. Vi har en släkting som dog under första världskriget och är begravd i norra Frankrike på en krigskyrkogård.
Det ser härligt ut på stranden och det låter jättegott med Musslor.