Smältande is och annat

 Inte så värst bra bild, men den visar ett skrakpar vid den uppgående älven. I morgon tänker jag att isen är väck! 

 Jag klädde på mig ordentligt i morse, ville inte frysa. Men under dagen vände det och är vid skrivandes stund hela 14 grader ute. Det var lite varmt med tjock jacka på stan förut...

 Ingen upplyftande syn som mötte mig på morgonen här precis...

Tåget var 50 minuter försenat i morse också...det var ett annat tåg som havererat och som väntade på bärgning. Bläh. Få se om man får tillbaka nåt på restidsgarantin. 

Sen fick jag en flashback av systersaknad på stan. Någonstans inom mig har jag gömt de där känslorna tydligen. Måste packa in dom ännu bättre. Jag tycker inte om att bli påmind. Det gör för ont.  

9 april!

Ja, inte i år då, förstås, jag kan ju inte se in i framtiden! Detta var förra årets 9 april! Blåsippan ute i Stadsträdgår´n stod, neg och sa att nu repar jag mod! Eller nåt.  

 I år tror jag inte den har kommit så här långt ens om fyra dagar...

 Randiga fina krokusar fanns det där också! Och de lär väl komma så småningom de med....bara det blir lite mer sol och värma!

 Det här är en...växt. Av något slag. 

Idag regnar det och på Ölmeslätten låg dimman tät. Jag hade sällskap av en myra i tågvagnen, hur den skulle komma av vet jag inte. Jag hade funderingar på att fånga in den i en liten näsduk och släppa av den i Väse, men då kanske den skulle bli förvirrad om den hade tänkt resa längre...och plötsligt hade den försvunnit mellan sätena. Det var nog lika bra det.  

Lite vårigt i alla fall...

 Nu är det vår...inte så jättevarmt (tycker frysiga jag..) men sol och blå himmel! 

 Alen blommar!

Storskrakarna flaxar omkring. Isen börjar släppa sitt krampaktiga grepp om älvens kanter. Snart är det öppet vatten. Men knipor, svanar och storskrakar verkar inte frysa i isvattnet. 

För övrigt läser jag Furioso av Carin Bartosch Edström, en ny SVENSK deckare! Jaja...för övrigt är den sådär. Lite för mycket musiktermer och lite för mycket relationsjox, men nu har en blivit mördad, så det kanske blir bättre! 

När man inte ser skillnad

på svartvitt och färgfoton, då är det dimmigt! Detta väder börjar bli rätt "tjötigt", men fördelen är ju att snön försvinner fortare.

I färg? 

Svart/vitt?

Eller är det tvärtom? 

Till och med de små påskliljorna ser dimmiga ut. Fast här har de fått lite hjälp av bildprogrammet förstås. Men bilden var inte speciellt klar från början heller. Kameran vill ha en låååång slutartid när det knappt går att urskilja ett motiv. 

Jag klagade lite igår på svenska deckare. Jag får väl tillstå att jag inte tycker ALLA är oläsvärda, bara de mest hajpade, som t.ex. Marklund och Läckberg. 

En liten pärla tycker jag är Lennart Brohed som skriver om Lysekil på 30-talet. Hans kommissarie heter Göran Persson och är varken tungsint eller begiven på starka drycker. Sen är tidskildringen helt underbar och i böckerna finns gamla annonser från dåtidens tidningar insprängda. 

Den senaste boken av honom heter Mordet på Park Hotell eller Vi som går köksvägen.

Detta är hans sjunde bok i serien om Göran Persson och hans poliser i ett (vanligtvis) idylliskt Lysekil med omnejd! 

 (Bilden lånad från Bokus)

Centrifugerad hjärna?

Ibland liksom fastnar jag i tiden. Jag får en känsla av att den har stannat. Men det finns ju ingen tid egentligen, så den kan ju inte stanna. Men känslan... 

 ...av att vara i ingenmansland är ganska behaglig. 

Att jäkta sig igenom livet är ingen bra idé.

För det mesta i livet är ju mest en illusion. En hägring. Eller en häger. Som härovan. 

 Men ban(an)verket har i alla fall förstått det här med skalen! Och varnar för den livsfarliga ledningen över bananerna. Eller menar de baaanan? Inget nytt skal idag var det dock. Bigfoot har nog inte vaknat ur sitt ide än...

Och dimhelvetet ligger som en tät...dimma över mig. Därav de dimmiga tankarna.  

Boktips!

Denna bok skulle också kunna kallas "Pojken som kunde tala med hundar men inte med människor". Edgar föds stum och utvecklar ett speciellt teckenspråk med sin mamma och pappa. Edgars farfar startade en kennel i Wisconsin och avlade fram en speciell hundras som familjen tränar och säljer. Men Edgars pappa dör plötsligt och eftersom Edgar inte kan larma via telefonen känner han sig skuldtyngd och sluter sig mer och mer inom sitt skal. När hans mamma sedan inleder ett förhållande med farbrodern är tragedin ett faktum. Bokens historia tätnar mer och mer och jag hade svårt att lägga ifrån mig den. Men nu är den slut och jag har lärt mig mycket om hur man tränar hundar med teckenspråk!

För övrigt läste jag i SvD idag att den svenska deckargenren har spelat ut sin roll, mooaahahahaha! Det har jag tyckt länge...svenska deckare är INTE vad jag väljer när jag vill ha en fängslande bok!

För övrigt övrigt är det rena Londondimman här just nu...våren lyser med sin frånvaro fortfarande. Suck... 

April, nananana....

APRILSKÄMT finns det en hel del i tidningarna idag. Ibland är det inte helt enkelt att urskilja dessa från verkliga nyheter (som man ibland önskar att de vore ett aprilskämt...)

Ett aprilskämt som jag minns är NYLONSTRUMPAN över tv:n 1962. Eftersom de flesta endast ägde en svart/vit tv så skulle detta generera till en färgbild! Och det var många som gick på det...om vi gjorde det minns jag däremot inte! 

Däremot anser jag att vädret idag är ett skämt! +3 och mulet. Men det snöar i alla fall inte här. Än, kanske man bör tillägga. Nej, nu vill jag ha vår, jag är så innihellvitte trött på mina vinterkläder och skor!