Denna bok skulle också kunna kallas "Pojken som kunde tala med hundar men inte med människor". Edgar föds stum och utvecklar ett speciellt teckenspråk med sin mamma och pappa. Edgars farfar startade en kennel i Wisconsin och avlade fram en speciell hundras som familjen tränar och säljer. Men Edgars pappa dör plötsligt och eftersom Edgar inte kan larma via telefonen känner han sig skuldtyngd och sluter sig mer och mer inom sitt skal. När hans mamma sedan inleder ett förhållande med farbrodern är tragedin ett faktum. Bokens historia tätnar mer och mer och jag hade svårt att lägga ifrån mig den. Men nu är den slut och jag har lärt mig mycket om hur man tränar hundar med teckenspråk!
För övrigt läste jag i SvD idag att den svenska deckargenren har spelat ut sin roll, mooaahahahaha! Det har jag tyckt länge...svenska deckare är INTE vad jag väljer när jag vill ha en fängslande bok!
För övrigt övrigt är det rena Londondimman här just nu...våren lyser med sin frånvaro fortfarande. Suck...
3 kommentarer:
Här är det också ett väder som lockar mer till innesittande och bokläsnade än till utflykter och fotande... Men vi hoppas att det ska bli lite ljusare (och torrare...) i luften i eftermiddag - då sticker vi iväg "ut i det blå". :-)
Den boken skulle jag nog vilja läsa.
Låter som en berättelse som man blir berörd av!
tack för boktips:)
Skicka en kommentar