Ett foto berättar igen.

Fem syskon står framför ett gammalt hus. Året är 1923 och fotot är taget av en herr Aronson, han åkte sedan till USA och blev guvernör i Montana. Men nu ska vi se vad det är för pojkar som står framför det gamla huset. Den äldsta heter Tore, sen kommer Nils, Manne, Georg och Lennart. Nils är 9 år. Att bli fotograferad hörde inte till vanligheterna för de här pojkarna!  

Tre år senare var Lennart död. I bouppteckningen efter honom står det att stalldrängen Ragnar Gustafsson och hans hustru Adelina Gustafsson är de som ärver honom. Hans efterlämnade tillgångar bestod av:
Den avlidnes gångkläder á 20 kronor.
Sparkassebok i AB Svenska Handelsbanken á 7, 30 kronor.

Begravningskostnaderna var 50 kronor.
Sålunda blev det en brist på 22,70 kronor. 

Vem som betalade bristen förtäljer icke historien. Inte heller vad Lennart dog av. Kanske var det influensa som härjade och som han inte klarade. 

Tre år senare, 1931 skulle också mamman gå bort, endast 38 år gammal. Kvar var då de fyra pojkarna, som nu fick hjälpa till i hushållet så gott de kunde. De var ute och arbetade sen länge, bonddrängar på en statargård behövdes alltid. Nils, som hade gott "läshuvud" ville gärna studera vidare, men det var det inte tal om för en "statarunge". Han tyckte även om att spela och sjunga och ville köpa en gitarr, men se det gick inte för sig heller. Men ett munspel räckte pengarna till i alla fall! 

Humle eller Dumle

Vid ett besök i Mariebergsskogen i söndags så såg jag en massa humlor i blommorna. Den här såg inte ut som den "vanliga" humlan med vit rumpa. Så det är nog en annan sort (logik de luxe!) Vilken sort vet jag dock inte, för efter lite googlande så fann jag att vi har en hemskans massa humlearter i Sverige. Någon humlekännare får gärna tala om vilken sort det är! :)

 Visar rumpan! Ej vit...

 Det var uppsatt en massa roliga holkar runt om i den lilla skogen, så nu har fåglarna gott om plats när de kommer tillbaka i vår...

Näckrosorna blommar fint nu! 

Och så här fint var det halv åtta nere i stan! Jag var uppe en liten stund vid sextiden i morse, och då låg dimman över ängen lite längre bort...men jag orkade inte klä på mig och gå ut och fota, tyvärr...

Ute och far...

Jösses, vad dålig jag är på att skriva här för tillfället...Men det beror på att det är så fint väder ute än, och på kvällen läser jag...eller ser på teve (favoritkostymserien Paradise gick igår) Jag älskar engelska kostymfilmer och väntar med spänning på nya avsnitt av Downton Abbey! Tills dess får jag nöja mig med att bläddra i böcker om Edinburgh, för det har bokats en resa dit! Tillsammans med bästaste Sofie och hennes gube, så vi är fyra stollar som ska åka dit! Fast inte riktigt än...tips om Edinburgh önskas! 

Lite fin måne var det häromkvällen: 

Jag hittade Peter Robinsons senaste bok idag på snabblån! Tjoho! I mörkrets skugga heter den, och det passar väl bra såhär på hösten...

Gässen flytta...not!

Vi kan ta några bilder från augusti 2012, det var regnbåge då med! Och mer regn... denna augusti har det inte regnat mycket (tyvärr för svamparna...). Och vad man ser på väderprognosen framöver så är det SOL och ganska varmt. Nåja, väldigt behagligt väder egentligen...runt 20 grader på dagarna och inatt har det varit 9 grader som lägst. 

Förra årets flyttande tranor: 

I år har jag inte sett några flyttfåglar än! Kanske dröjer de sig kvar i sensommaren...Fast tornseglarna har försvunnit har jag märkt. 

Nu ska jag åka till en second-handaffär med en kompis. Få se om jag hittar något jag inte visste att jag behövde ;) 

Kvällstur

Grannen lurade med mig på en cykeltur framåt kvällen, vi tog en runda neröver Zakrisdal  och den fina spången över Grundviken. Där nere vid vattnet hittade vi några ändor änder (eller om det var de som hittade oss...)

Flax, flax!

En tyckte det var kul att surfa på vågorna...

Och de kanske verkar lite gråbruna nu, men de har väldigt fina detaljer: 

Vi hittade sen en hel drös vildäppelträd, fast äpplena satt fasligt högt upp...

Och så månen ikväll då: 

En liten kvällspromenad

 fick det bli! Den skulle bli 4,62 km visade det sig sen! Jag har en app som heter Mina spår, jag tycker den är bra, den visar hur man går... Jag hade en annan app som heter Run Keeper, men den fick jag tokspel på igår, när den började prata med mig i skogen! Det ska tydligen gå att stänga av, men jag avinstallerade den på plats, haha! Inga röster som pratar på engelska med mig, tack. 

Men nu går vi vidare...hej och hå...

Det finns en liten koloniträdgård lite längre bort där jag bor. Dit gick jag med min kamera. Det är så vansinnigt tråkigt att bara gå och gå och inte ha något att göra liksom...förutom att gå...

Slingerbult! 

Någon hade nyss vattnat sina luktärter, och då blev det så här fint! 

En liten humla som tog igen sig på en Echinacea. 

Och vart leder den här trappan? Stairway to heaven, kanske?

Ett litet solrött segel i gräset. 

Vallmofrökapsel! 

 Mer Echinacea

Och en motljusbild på en luktärt, innan jag gick hem. 

Ett inlägg till!

Äsch, den här söndagen regnar ju bort i alla fall. Jag försökte gå ut en sväng förut (sund ska man va!) men jag kom inte långt så började det regna! Mycket! Jag stod en stund under ett tak och sen sprang jag tillbaka hem igen! Jaja, det ska bli fint "te vecka"! 

Fotade lite mer på balkongen efter regnet: 

Och visst gör regn det vackert. Men det var inget bra motionsväder...jag har inget emot att vara ute i regn, om det inte vräker ner som det gjorde förut! 

Lite balkong!

Jag köpte några nya blommor till min balkong igår! Det finns ju en hel del kvar som blommar fint, men lite nytt är ju kul. 

Först en krysantemum, ingen boll-dito dock. Det är ju väääldigt populärt med dessa "bollkryss" ;)

Och två små blå astrar, de är så fina och håller långt in på hösten. Tror jag. Hoppas jag. 

Sen fick det följa med en brudorkide hem också...bara 49 kronor, och det kan man ju inte motstå. Jag har två på balkongen som kanske kommer igen och blommar om jag har tur...

Och en annan liten söt sak som kallades femstjärna...få se om den klarar sig inne...

Mina fuchsior blommar fint än! Fast snart är de nog klara för i år...

Pelargonerna har verkligen kommit igång och blommat nu! Och nu började det regna, fast det är varmt än, hela 18 grader, och har inte varit så kallt i natt heller. 

Ååå, vilket intressant inlägg...jag har lite dålig blogglust för tillfället, men det går väl över! Ha en fin söndag alla! 

Tre foton berättar 2

Hon har stort burrigt hår, som kanske är modernt på fyrtiotalet. Hon sitter på trappan till sitt barndomshem, som hon delade med tio syskon och föräldrarna. Det var ofta trångt, för de hade bara ett rum och kök. Ja, alla bodde ju inte hemma samtidigt, när hennes mamma fick sitt sista barn så fick systern också ett litet barn samma år. Men det var tillräckligt många för att de skulle få samsas om sängplatserna, och plocka fram och plocka bort sängkläder. Pappan arbetade på sågen på den lilla orten och var stabbärare som det hette. Mamman skötte hemmet och alla barnen, det var knapert, men aldrig fattigt, för mamman kunde konsten att trolla med maten så det räckte till alla. 

Pappan i den stora familjen brukade ofta leta kräftor vid strandkanterna. Det var väl inte riktigt tillåtet och det berättades att han en dag när han nyss hade hämtat mjuka kräftor för att ha till bete så mötte han länsman! "Goddag, goddag, Alfred, har han sett någon som är ute och tjuvfiskar kräftor?" "Nej, nej, det har jag inte sett", svarade han med kepsen full av små mjuka kräftor som krälade omkring! 

Det bruna burriga håret som hon har på bilden skulle senare bli grönfärgat av att hon jobbade på ammunitionsfabriken i Karlsborg under krigsåren. Krutet som var allestädes närvarande gjorde att bruna hår fick en grön skiftning, och hon fick många kommentarer när hon åkte tåget hem ibland. 

Nu är det tidigt femtiotal och hon har fått en liten flicka, fast pappan var sådan att han kunde "gå ut och köpa tidningen" och komma tillbaka två veckor senare...så till slut så flyttade de isär. På den tiden fanns inte samma sociala skyddsnät som idag, inga dagis, och hon var väldigt fattig ibland. Så fattig och desperat att hon hade tänkt ta både sitt och flickans liv, men gaspolletterna räckte inte utan hon levde vidare och till slut fick hon ett arbete som hushållerska hos en jägmästare utanför Stockholm. 

Han hette Egon och hade många hundar och det var ju ett himmelrike för en liten flicka. Hon blev inlyft i hundhagen bland valparna på förmiddagen och lekte med dem i flera timmar. Mamman kokade hundmat i stora grytor för det gick åt massor med mat till alla jakthundar. 

Hon fick även prova att skjuta med gevär. En gång så kom det en ekorre skuttandes och hon tog snabbt upp geväret och sköt! Mitt i hjärtat på den stackars ekorren...det hade hon dåligt samvete för resten av livet. 

Jägmästaren hade också i uppdrag att skjuta rovfåglar och det fick hon också hjälpa till med. Men det kändes inte lika illa som att skjuta den lilla ekorren...

Ett foto berättar del 1

Året är kanske 1955, det nygifta paret spelar kort i vardagsrummet. På bordet ligger det även cigarettpaket, för hon rökte på den tiden. De verkar glada, fast så var det inte alltid. I bokhyllan på väggen finns ett foto av en liten flicka i en stickad klänning, hon har äntligen fått komma hem och bo hos sin mamma efter att ha varit bortlämnad hos släktingar i flera år, när mamman måste jobba. Nu har mamman träffat en ny man och verkar vara lycklig. 

 Att spela kort är ett vanligt vardagsnöje i familjen. Mamman har spelat kort i hela sitt liv. Poker är det som gäller. 

Mannen är över fyrtio år, men ser ung ut. Han jobbar inom konfektionsindustrin i Borås, som så många andra. Mamman har flyttat ner från Stockholm och ser fram emot sitt nya liv i Borås. I Stockholm arbetade hon på en tvättinrättning, där det ingick att man skulle mangla lakan. En gång fastnade hon i en sån där gammal stenmangel med armen och satt fast ända tills någon kom åt att bryta strömmen. Hon hade ett ärr på armen efter denna olycka, men som tur var fick hon inga andra men av det.

Snart ska de bli föräldrar, men det vet de inte än. Den lilla flickan på fotografiet ska få en lillasyster, men det vet hon inte heller än. Hon kommer att vara sju år när lillasystern föds, och hon kommer att älska henne från första ögonblicket. Men än så länge är de bara tre i den lilla lägenheten i Borås, mamman, flickan och styvpappan. Som är snäll. Och spelar kort. 

Vänerkryssning

I måndags var det dags för lite personalfest med det bästa cafét i stada! En hemlig resa var utlovad! Spännande värre...vart skulle vi ta vägen? Donau? Mja...

Alla fick fina T-shirts: 

Det bar iväg bort mot E18 med buss...efter tre varv i en rondell (!) så svängde vi inte av mot Grums...och inte mot Årjäng...men mot Säffle! Där kom vi fram till Duse udde och en fin restaurang som ligger precis vid Vänern, Fyren. 

Där fick vi fisksoppa med musslor! Och Tore fick många musslor...det var fler än jag som inte gillade såna där "havets läckerheter". Men soppan var god! 

Efter maten blev det frågesport på altanen! Schlagerlåtar man trodde man glömt. En sekunds betänketid gjorde det inte lättare precis :D Ja, vårt lag vann INTE! Men vi hade i alla fall tur med vädret! 

Sen fick vi checka in på en båt! Det blåste rätt bra...så det var som att åka Flumeride på Liseberg! Fast vi satt inomhytts eller vad det heter..så blöta blev vi inte. Men det gungade och guppade....

Men en sjöööman äääälskar havets våg! 

Vi åkte faktiskt bara den här lilla biten, från Duse udde till Åmål. Men det var en lång timme. Ingen blev dock sjösjuk...

Väl framme på torra land fick vi gå tipspromenad! 

Upp på berget! 

Sen var det fritt fram för badning (för de som ville...och somliga ville...)

Vi åt en tacobuffé i det fina Strandcaféet, och sjöng lite mycket sånger... 

Sen blev det dags att åka hem och vi hade sällskap av herr Måne...

"Hemma" på August var vaktspindeln alert! Ja, det var en hemlig resa som hette duga. Och ja, jag jobbade dagen efter på mitt vanliga jobb, och det gick hur bra som helst!