En mycket gammal vän till mig (alltså, vänskapen är gammal, inte vi) har lurat in mig i en diskussion om slump, synkronisering eller öde. Synkroniserad slump hade ju C.G Jung en hel del teorier om. Detta är dock inte evidensbaserat och har således inget stöd i vetenskapen.
Ja, hur ligger det till egentligen? Är det en slump att man går och tänker på en person och så ringer den? Eller är det någon slags synkronisering?
Determinism är en världsåskådning som menar på att allt är förutbestämt. Fast det låter lite farligt. Då kvittar det ju vad man gör, för allt är ju ändå bestämt att inträffa. ("Jag kan köra på vänster sida på vägen i 120 km/h, för är det meningen att jag ska dö så gör jag, annars inte")
Men vem skulle ha suttit och skrivit schemat för detta då? Nä, det tror jag inte på.
När man har en hög med 50 bollar, 25 röda och 25 blå, och slumpar fram dem, så SKULLE det kunna bli så att det i en följd kommer fram 25 röda bollar. Fast det blir ju aldrig så (eller nästan aldrig). Detta går säkert att räkna ut matematiskt. (Gör det om ni vill ;)
Själv är jag absolut icke ateist ( då VET man att det inte finns nån högre makt som styr, och hur kan man VETA det?), inte heller tror jag på något förbestämt öde. (Vem bestämmer det?) Snarare är jag Slumpivist, eller vad det kallas. Man kan ju styra sina egna handlingar, men inte andras. Ibland tänker jag på vad som hade hänt om jag inte hade (gått den vägen, bestämt mig för att gå till det där stället...osv) Det VET man ju aldrig!
Nä, livet är mer som ett pingpongspel där man skjuts runt och aldrig vet var man hamnar nästa gång! Tror jag...
Vad tror ni?