Året är kanske 1955, det nygifta paret spelar kort i vardagsrummet. På bordet ligger det även cigarettpaket, för hon rökte på den tiden. De verkar glada, fast så var det inte alltid. I bokhyllan på väggen finns ett foto av en liten flicka i en stickad klänning, hon har äntligen fått komma hem och bo hos sin mamma efter att ha varit bortlämnad hos släktingar i flera år, när mamman måste jobba. Nu har mamman träffat en ny man och verkar vara lycklig.
Att spela kort är ett vanligt vardagsnöje i familjen. Mamman har spelat kort i hela sitt liv. Poker är det som gäller.
Mannen är över fyrtio år, men ser ung ut. Han jobbar inom konfektionsindustrin i Borås, som så många andra. Mamman har flyttat ner från Stockholm och ser fram emot sitt nya liv i Borås. I Stockholm arbetade hon på en tvättinrättning, där det ingick att man skulle mangla lakan. En gång fastnade hon i en sån där gammal stenmangel med armen och satt fast ända tills någon kom åt att bryta strömmen. Hon hade ett ärr på armen efter denna olycka, men som tur var fick hon inga andra men av det.
Snart ska de bli föräldrar, men det vet de inte än. Den lilla flickan på fotografiet ska få en lillasyster, men det vet hon inte heller än. Hon kommer att vara sju år när lillasystern föds, och hon kommer att älska henne från första ögonblicket. Men än så länge är de bara tre i den lilla lägenheten i Borås, mamman, flickan och styvpappan. Som är snäll. Och spelar kort.
4 kommentarer:
Vad fint du skriver, även om det ligger ett vemod invävt nånstans mellan raderna också... Värdefullt att ha familjefotografier av det slaget i sin ägo!! :-)
Svar: Jajamen!! De vita rudbeckiorna lever kvar här - fast nu är de dessvärre bara två plantor. Den tuffa vårvintern skördade sina offer i mina rabatter... :-/ Men jag glädjer mej åt det som finns kvar! Mina egna rosa rudbeckior är förresten helt borta nu. Tror jag iallafall!? Ska kolla ordentligt i rabatten vid tillfälle - kanske att nån liten stackare kämpar för livet bland någon mera frodig planta av annat slag. Man kan ju alltid hoppas... :-) Måste även försöka tänka på att jag ju kan ta frön från de vita, och så nya plantor nästa år. :-)
Vilken fin början på en innehållsrik berättelse om de dina och dig själv!
Jag ser med spänning framemot dina memoarer...till den soliga och varma sommaren 2013!!!!
Haengodag på Bellevue!
Det var väldigt gripande att läsa vad du skrev.Du är underbar på att skriva och få med allt i dina ord så man verkligen känner inlevelse när man läser din text
kramizz
Så rakt men ändå ömt du skildrar de två på bilden och deras liv, din mamma och hennes nye man. Jag blir alldeles varm om hjärtat och ser fram mot mer.
Varm kram,
Lambergsfrua
Skicka en kommentar