04 februari 2009

Töjbart samvete...

Jag har nu fått ett sånt där träningsgummiband av min snälla syster, som tyckte att jag kunde få överta hennes dåliga samvete för att det inte blir använt...det är nog rätt bra att träna armarna med, det blir det ju inte så mycket när man cyklar för det mesta...Jag har inte provat det än, men jag ska! Lovar!

Annars får jag citera Cornelis Vreeswijk: "jag deltar visserligen inte i morgongymnastiken, men jag lyssnar!"

2 kommentarer:

Kaj sa...

Hej!
Jag saknar faktiskt min benstretching nu. Ett viktigt moment med mina tidigare opererade knän. Kände mig alltid så duktig efteråt. Vet du att man kan göra benböj bakåt medan man passar brödrosten eller varma mjölken till cafén au lait'en. Faktum är att jag måste köra igång innan jag kan rida igen. Men detta med simma, jogging, ta sig till gymnastiksal - skulle jag aldrig klara. Men 10 minuter varje morgon blir så småningom som att gå på toa. Ja, jag lovar.
Hoppas jag inte låter för frisk-hurtig- något jag absolut inte känner mig nu.
Kram/Kaj

Anonym sa...

Jag har tre sådana band och det är bra för då sliter jag inte ut dom så fort. Då har jag dom livet ut. Men erkänner att dom ligger bra där jag lade dom. Tänker varje dag när jag åker hem att nu ska jag men när jag gått ner för min trapp så går det inte att gå upp igen verkar det som. Gummibanden har jag glömt vart jag la. Ja ja det ordnar sej.
12nov