Men vi gick runt en stund i omgivningen för att se om den bara var undanställd någonstans. Jag hann tänka mycket...svära ännu mer...och var ska jag få tag i en annan cykel, polisanmälan o.s.v.
Medan vi stod där och funderade kommer det en bil och stannar vid gatan. MED MIN CYKEL PÅ CYKELHÅLLAREN! En skrattande man stiger ur och undrar om detta är min cykel, han ber så hemskt mycket om ursäkt, han hade fått i uppdrag av sin dotter att hämta en cykel ungefär på denna plats, och trodde att detta var hennes. När han kom hem upptäcker de misstaget och åker snabbt tillbaka till restaurangen.
Vilken tur att vi var kvar, att vi inte hade gått hem och förbannat alla cykeltjuvar som inte kan hålla fingrarna i styr. Jag blev så paff när min cykel kom tillbaka så jag bara skrattade! Vilken syn det måste ha varit, två svärande människor på trottoaren och en bil i full fart som hivar av en cykel, sen börjar alla skratta!
Slutet gott allting gott!
Ej stulen!
2 kommentarer:
HAHAHAHA!!! Vilken grej!
Tänk att det inte var en tjuv, utan bara en disträ pappa! Att ni inte hunnit hem igen...
Jag kan se det framför mej som en film! Jag hade oxå skrattat!
Ja, jag hade verkligen velat ta ett kort på det röda paraplyet, men jag visste inte att jag skulle köra i vackra Vallebygden, så kameran var hemma... Jag tog bara en minnesbild. ;)
Vilken tur att ni inte hade hunnit därifrån,jag lånade ut min bil till en nere vid fryken,hans son skulle komma med badbussen och var inte med,sa till han att nycklarna låg under solskyddet,han åkte och en kvinna skrek som hon blivit tokig,jodå det var hennes bil,hade sina nycklar på samma ställe,väntade 2minuter innan jag förklarade vad som hänt,vi hade samma märke och färg så inte mycket att säga,kram.
Skicka en kommentar