26 september 2013

En morron när jag vakna...

...var hela världen vit! Nä, riktigt så illa var det inte, men det var frost i gräset och på taken...och på en brygga! Så här fin väg har jag alltså ner till jobbet på morgonen. Tröst för ett tigerhjärta liksom...

(Uttrycket 'tröst för ett tigerhjärta' betyder nästan detsamma som en klen tröst, men inte riktigt. Det är en tröst som bygger på att man inte är ensam i olyckan, att andra också lider.)

 Dimman (eller det var egentligen mer vattenånga) seglade fram över älven. Tjusigt som bara den. Fast kallt. Och jag hatar ju verkligen kyla (sitter just nu med mitt husdjur, den varma vetekudden, i knät)

Som små tända lampor glittrade vattendropparna på snörena som hänger runt denna brygga. Jag hade ju bara lilla Panasonic med, så det är inte så jättebra fokus på dropparna..det får ni stå ut med! 


Helgen ska jag tillbringa läsandes min nya bok, Ian Rankin som skriver om kommisarie Rebus vedermödor i Edinburgh! Och om en månad är jag där! Tjoho!

4 kommentarer:

Nette Cecilia sa...

Oj så vackert ,här regnar det och blåser hela tiden ,kram Nette

mammakero sa...

Vilka underbara bilder!! Magi på morgonkvisten!

Vitsippan sa...

Hejsan Ditte !

Är tacksam att jag slipper gå ut i ottan.Har ju gjort många gånger och även på isgatan, då fyra katttassar bara gled och jag dratta på ändalykten, Då var det halt. Inga bussar kunde gå.Tror det var den 21 Januari -97 hände säkert fler gånger.Höll ju inte på att ta mig till Kretsloppet, skulle ju öppna, ingen Taxi gick att få tag på. Då var det illa ställt.Tror inte jag hade mobil på den tiden.och chefen var på väg till Jobbet från Mölbo med bil på dessa glashala vägar. De som var där fick vänta på att chefen eller jag, vi som hade nyckel kom.

Nu vet vi vad vi har att vänta.
Fasar för det.
Glöm inte köpa broddar. Du cyklar väl inte hela vintern också.

Kram Mi

Fröken M sa...

Jag gillar inte riktigt kylan, men jag måste erkänna att älven är galet vacker i den kyliga morgondimman !
Kram