Ibland blir stegen lite tunga...
Men hjärtat blev lättare när jag såg hur vackert det var här! Bäst att njuta av det medan man kan. Invånarna här märker nog inget av grönskan...
Men det spirar till och med i korset! Ett litet trädfrö tyckte det var en bra plats att sätta bo på!
Ibland kommer man till en korsväg här i livet. Och vilken väg ska man välja? Höger? Vänster? Äh, jag genar mitt över ;)
Och när man ser alla gravar "från den andra sidan" så är alla lika, häradshövdingar, skräddare, tulltjänstemän och makor.
Men! Vad är detta? En nedstördad ängel? Lilith? Eller...
"Inte ens en grå liten fågel som sjunger på grönan kvist, det finns på den andra sidan och det tycker jag nog blir trist" skrev Nils Ferlin. Men det fanns små fåglar där som sjöng och det blev en underbart rofylld eftermiddag där på kyrkogården. Jag brukar tycka det är jobbigt att gå dit och "umgås med släkten" men själva platsen är så rofylld så denna gång gick det bättre. Bara jag inte dröjer alltför länge vid minneslunden...
2 kommentarer:
Vilken FIN kyrkogård det ser ut att vara. Precis så där som man vill att de ska se ut, tycker jag. Den som en annan väl lär hamna på vart det lider, är inte alls särskilt fin - förmodligen den tråkigaste jag nånsin har sett!? Men eftersom jag väl själv inte kommer att bry mej den dagen jag ska flytta dit så går det väl an, men just som anhörig och besökare till gravarna vill man ju faktiskt att det ska vara vackert och lummigt och mysigt och rofullt osv... :-)
Gillar det där du skrev (och visade!) att från baksidan ser alla gravstenar lika dana ut! :-)
Kram på dej!!!
Det är väldigt rogivande att gå runt på en kyrkogård .. tycker jag. Du fick fina och mjuka bilder :)
kram
Skicka en kommentar