03 december 2009

Nu först börjar jag fatta...

Note to self: Inte spela Danny Boy med Johnny Cash om man inte vill ha största-jävla-sakna-brytet. Allt går bra så länge jag inte tänker, känner eller påminner mig allt för mycket om systeryster

Jag kör inte med den där "varför är det inte rättvist här i världen"-grejen. Livet är inte "rättvist" Sanningen är den att det inte finns någon rättvisa. Vad skulle det vara? Vem skulle bestämma det?

Men,

Ge mig:
Sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra
Mod att förändra det jag kan
och Förstånd att inse skillnaden.

Det är det enda rätta...

Ursäkta ni som bara trodde att detta var en gullig-grej-och-foto-blogg..det är det för det mesta.. :)

3 kommentarer:

soffie sa...

svar,jag läser kreativ matematik en distanskurs på Universitetet den är jättebra och vi får tips hur man på ett kreativt sätt kan lära ut matte till eleverna,tentan jag hade igår var i stort sett hela a-kursen på Gymnasiet det va %,bråk,geometri,kvadratrötter,promille,ekvationer ja guu vet allt,
och inte ska du ursäkta för vad du skriver här det är ju din blogg å du skriver exakt det du vill,
jobbigt när sorgen kommer över en ,kramar till dej å ha en goo fredag

mammakero sa...

Fint blomsterarrangemang!
Det är så det är att sakna någon. Ibland är det värre saknad, ibland kan det gå ett tag utan saknad. Att man saknar någon betyder bara att man har älskat någon. Det är fint.
Kram på dej!

Anonym sa...

Förstår sååå väl vad Du menar......så fint skrivet.