Det går en stig genom ängen till skogen:
Bara fem minuter från min enkla bostad.
Av någon anledning känner jag mig övervakad när jag går där...
Men det är ingen idé att kantarellerna försöker gömma sig för mig! Denna såg jag bara en liten gul flik av och när jag varsamt förde undan gräset så uppenbarade sig en av de största kantarellerna jag sett! (Som ska bytas idag mot plommon!)
På vägen hem över ängen hade jag sällskap av ett litet rådjur! De kommer ofta fram i skymningen här. Lilla Blå är ju inte så bra på att zooma, som sagt, så det syns inte så tydligt. Men den där bruna bluppen i mitten är djuret! Förra året mötte jag ju en älg i denna skog...
4 kommentarer:
Visst ser jag rådjuret - och egentligen är ju Lilla Blå bara väldigt sanningsenlig när den fotar, för det är ju så där man själv ser det: som en lite "blupp" långt borta. :-) Fast det är ju kul då att kunna vräka på rejält med massor av zoom, förstås - för då tror de som ser fotot sen, att man var mycket närmare än vad man faktiskt var! ;-)
Jo, du har rätt i att det finns mycket att macrofota även nu och framöver under hösten. Men det där härliga sommarljuset får man klara sej utan då - det är nog det jag kommer att sakna mest. Småkryp och roliga växtdelar går det nog att skaka fram ett bra tag till, och sen kommer snöflingorna. :-) Men det är svårt med macro när man inte får upp slutartiderna tillräckligt högt, utan får stå ut med endera lite skak-oskärpa eller brus (på grund av rejält uppskruvat ISO)...
Fokusera med närbildslins är ganska tålamodskrävande, ja. Men ju mer man håller på desto bättre går det, tycker jag. Jag använder alltid manuell fokus då, men vill man testa med auto så kan det kanske vara lönt att pröva samma läge som till motiv som rör sej? :-) För att i det här fallet kompensera för att fotografen/kameran rör sej! ;-)
Härlig stig där. Böljande grön :D
sv. Angående livets mening, så är det väl alltid 42, i alla fall om man som jag är hysteriskt insnöad på teorierna om livets mening i "Liftarens Guide till Galaxen"
kram
Pyttis
Härlig skogspromenad du tog med mej på! Jag ser bluppen!! :D
Det var nog den största kantarell jag har sett :)
Och självklart ser jag rådjuret.. man är väl inte blind heller ;)
kramizz :)
Skicka en kommentar