Den här bilden fascinerar mig mer och mer...Hur kan skalisen hålla sig kvar? Eller är den på väg över trädtopparna balanserande på en spindeltråd? Likt forna tiders våghalsar som försökte lindansa över Niagarafallen...(ja, jag läser Fallen av Joyce Carol Oates...) Och nu ångrar jag att jag inte pillade bort tallbarret som ligger bakom :( Bilden skulle bli renare då, tycker jag. Kanske det går att retuschera bort..men, men, much ado about nothing, som han sa Shakespeare...
Nu regnar det så mycket ute att jag nog blir väldigt blöt (och Nikonen också) om jag skulle gå ut en sväng...men kanske lite senare. Kanske. Mycket kanske. ;) Det är en dag i morgon också. Men då blir det lägenhetsröj för hela slanten (inte min nu heller...) Två källarförråd ska tömmas och rensas. Tur att det finns second-hand-firmor som vill komma och hämta.
Ikväll ska jag bokcirkla om Barbara Voors Islossning, en mycket intressant bok om skuld, kärlek och alternativa slut.
4 kommentarer:
Jag håller med dej, hur kan skalbaggen hålla sej kvar på den tunna tråden, som inte syns!
Häftig bild är det dock, jag stör mej inte på barret! Det ger bara perspektiv!
Vilken kanon bild :D
Ja man kan verklige fråga sig hur den kan sitta kvar där ..inte bara för balansen skull ...men att strået också håller för den :D
Den bilden blir en av mina favoriter :D
kram
å den bilden är mycket bra,
Blev det full pott även idag för dej på tipspromenaden.
Va roligt det låter med bokcirkel har funderat på att vara med i nån sån jag med för jag läser ju en bok i veckan ungefär,
gokväll
Det var kanske en bra ide :) så långt hade jag inte tänk :9 men det är klart ..mina hjärnceller har nog blivit för dammiga nu när jag har varit inne i flera dager nu ;)
kram
Skicka en kommentar