22 oktober 2009

Det kom ett paket...

i min brevlåda. Det var en bok från Augustin Erba! En författare som är gästbloggare på bokcirklar.se. Han var så himla snäll och skickade mig ett ex av sin senaste bok. Det var nämligen en liten "tävling" på bokcirklar, man skulle beskriva en förlorad vänskap. Han lottade ut vinnaren, och det blev inte jag, men jag fick en bok i alla fall! Mitt bidrag:

Jag sitter här och undrar varför du inte hör av dig. Det sista sms:et jag fick från dig var för ungefär en månad sen. Har jag gjort något som gjort dig illa? Eller har du helt enkelt bara tröttnat på mina försök att vara snäll? Jag vet inte. Jag tyckte att vi hade ett sånt fint förhållande och kunde lyssna på varandra. Nu svarar du inte ens på mitt sms. Jag har till och med funderat på att ta bort dina kontaktuppgifter i mobilen, för du kommer nog inte att höra av dig. Men jag har inte tagit bort dem än, för hoppet finns kvar.
Jag brukade skicka ett sms till dig när jag hade kommit ner till city och fråga om jag fick komma upp en stund och dricka kaffe. ”Javisst” svarade du för det mesta. ”Välkommen och krjamar” Krjamar, det var din egen lilla signatur och betydde kramar från dig och jamar från katten. Åh, vännen, jag längtar så efter att få dela en hasselnötslatte med dig, en hel är alldeles för stor för mig, det vet du ju! Jag är till och med så störd att jag låtsas att du är med när jag äter lunch på den där restaurangen som vi brukade gå till. Nu får jag ta med maten hem i en doggybag, för jag orkar ju fortfarande inte äta mycket.
Jag funderar på om det var något jag sa eller gjorde?
Kanske tyckte du att det hela bara var dina egna angelägenheter, jag var nog lite för kontrollerande och ville hela tiden veta vad som hände med dig. Men det var ju bara för att jag ville försöka förstå.
Jag vill ju bara att du ska höra av dig till mig, bara en enda gång till få ett sms där det står: ”Här är allt väl. Krjamar, SysterYster”

Att du dog för en månad sen är väl ingen orsak till att inte höra av sig?
Jag provar en gång till…

SKAPA MEDDELANDE…
”Jag längtar efter dig. Kram. LillaSyster”

SKICKA.
……”Meddelandet kan inte kopplas fram”…..


5 kommentarer:

mimmi sa...

Ja här sitter jag med tårar i ögonen . läser vad du skriver ..igen och känner med hela mitt hjärta .en sån underbar skrivelse /dikt om din syster.
kram

Pialotta sa...

Verkligen bra skrivit Yvonne.. det är säkert så att en älskad syster glömmer man inte bort så lätt.. så tragiskt när så unga människor försvinner bort från en på en Resa med enkelbiljett.
Ser du fått Award du oxså.. jag me, men jag är lite som du kluven att skicka vidare till så många.. vill helst skicka en egen som bara jag gjort och inte massprodukter som finns på var och varannan blogg..
Ha de gott:-) Kram

Funderar på.... sa...

Gomorgon.

Nu skrattar nog Syster Yster gott
och citerar Platon, Att leva är att dö att dö är att leva.........
Inte konstigt att hon inte svarar,
den våglängd du söker pulserar
rakt igenom vår materiella värld har jag hört. Det blir alltid samma svar - Samtalet kan inte kopplas vidare men för att visa sin saknad så räcker tankar långt och ett ljus till Allahelgonahelgen
befäster våra känslor inför den vi
längtar efter. Till din omtänksamma
syster kommer många ljus att brinna det är jag övertygad om.
Du får tända ett ljus ifrån mig och jag sänder dig och din syster mina saknartankar. Jag sänder också ett Tack i mina tankar för att hon varit hos oss.

AnnaKK sa...

Hejsan!

Nu fungerar visst kommentatorsfunktionen här igen - det gjorde den inte för några timmar sen. När jag första gången var inne här och läste detta inlägg - som jag just har läst en gång till. Du har skrivit så himla FINT!!! Ingen kan läsa detta utan att bli ordentligt berörd.

Grattis till boken du till på köpet vann - men såna här texter borde absolut få vara sin egen bok! :-)

Malin sa...

:´(