Rosa är bäst!

Gårdagen var blåsig här, men långt ifrån några stormvindar har jag förstått. Själv tillbringade jag dagen med att vila...det är jobbigt att vara ute bland mycket folk. Mitt stackars hövve..puh. Men man kan ju inte bara isolera sig heller...

Att titta efter former är alltid kul:

Denna bild (nedan) har jag manipulerat såvida att jag gjort den svartvit, utom det roooosa nystanet! Det var verkligen rosa. Undrar om herrn skulle ha det själv eller bara vaktade det åt frugan? Jag tippar på det sistnämnda. Bilden vågade jag ta eftersom en kompis agerade i förgrunden och jag låtsades fota henne (hon kom också med, men jag har klippt bort henne, sorry, C ;) 

För övrigt läser jag om Nordkorea, Inget att avundas av Barbara Demick. Och det livet de har där är verkligen inget att avundas. Ska skriva lite mer när boken är utläst. Nu har jag Peter Robinsons senaste och Sankta Psyko att läsa också...så vad sitter jag här för? Marsch och läs med mig! Jajajajaa....

Willkommen, bienvenue, welcome...

Life is a Cabaret! sjunger Sally Bowles i musikalen som heter just Cabaret! Vi var på uppsättningen som görs av Värmlandsteatern på Tempelriddaren här i Karlstad. Och vilken musikal! Publiken är interagerad i föreställningen och en del får en skådespelare i knät!  

I det dekadenta Berlin på 1930-talet fanns klubbar med telefoner vid borden så man kunde ringa till ett annat bord och bjuda flickan på en drink eller fråga om hon ville dansa! 

Vi hade bokat supé och blev visade ett bord på Kit Kat Klub. 

Förrätt och varmrätt fick vi! 

Vin fanns att köpa:

Sen började föreställningen...scenen är ju Berlin i det begynnande nazi-Tyskland. Men på Kit Kat Klub finns inga bekymmer, bara glädje, dans och sång! Men den unge amerikanske författaren som kommer dit upptäcker snart att så inte är fallet...Ja, de flesta har väl sett filmen Cabaret med Liza Minelli. Men den är ju baserad på en bok av Christopher Ischerwood (som jag inte har läst, men vill läsa) 

Denna föreställningen på Tempelriddaren rekommenderas å det varmaste. Lite dekadens kan väl inte skada ;) 

Sen gick vi till Bishops Arms för några var sugna på en öl:

Skål! Salut! (Mitt glas är det med vin i :D

Och nu har det tänts ljusbollar nere i stan:

Och nu har även JAG tänt mina advensstakar, haha! Jag kallar de adventsstakar, jag hörde att någon säger ljusbågar...vad säger ni? 

Bla bla bla...

Igår såg jag ett program på tv som handlade om informationsöverflödet i vårt s.k. moderna samhälle. Att alltid vara tillgänglig, är det bra? Själv tycker jag att jag kan stänga av detta ganska bra, visst vill jag kolla uppdateringar på facebook då och då, eller se om jag fått mejl (eller om någon spelat med mig på wordfeud ;) MEN jag har inte behovet att ständigt kunna bli nådd, dygnet runt. Och skulle jag sitta och äta på en restaurang skulle jag absolut inte ha mobilen på.  

Jag tycker det är riktigt ohyfsat när människor står i en kö och pratar i mobilen samtidigt som de betalar. Det gör att de inte ens tänker på den som sitter i kassan som en person, utan bara en automat som ska ges pengar till. Direkt kommunikation är viktigt människor emellan. 

Programmet tog upp just detta, hur kroppsspråk påverkar oss. Det får man ju inte med naturligt när man kommunicerar via datorer eller mejl (därav alla dessa smileys som ska visa om man är ironisk t.ex.) 

Det är nog tur att jag inte jobbar i en skola där eleverna sitter och messar och mobilpratar på lektionerna! Jag skulle bli gaaaalen! 

Vad tycker ni om detta övertillgängliga samhälle?

Mer boktips!

(lånad från Bokus)

Nu har jag läst ut denna också, Hundpojken av Eva Hornung.

Romotjka är fyra år och tvingas ta hand om sig själv. Mamman och hennes alkoholiserade pojkvän är försvunna. När maten i lägenheten är slut tar pojken sin tillflykt till Moskvas gator. Där stöter han på en hund, en alfatik, som lever med sin flock av vildhundar i källaren till en fallfärdig kyrka i utkanten av stan.

Romotjka överlever genom att dia tiken som han kallar Mamotjka. Och tack vare värmen från sina nya familjemedlemmar klarar han den kalla ryska vintern. Pojken uppfostras av hundarna och börjar härma deras beteende. Så småningom blir han något av en ledare för hundflocken. Men med tiden uppfylls han av en gnagande känsla av utanförskap, fången mellan två världar är han varken människa eller hund.

(lånat från Bokus)

Det är en omtumlande bok, där man får tänka efter vad det är som gör en människa till - ja, just en människa. Det är ingen romantisk bild av en liten "hundpojke" som målas upp, för i djurens värld finns det ingen tid för analyserande. Leva eller dö, det är ju det som livet går ut på. Boken är inte skriven som "en sann skildring", men den skulle kunna vara det. Nu vet ju inte jag hur livet i Moskva är, men i många öststatsländer finns det ju gatubarn, så kanske att det bor en liten hundpojke någonstans...

Jag ger denna bok 10 poäng! Läs den! 

Nu ska jag blåsa ner till stan (dä blåser i träa ida...) och hämta Peter Robinsons nya...

Boktips!

(bilden från Bokus)

Nu har jag läst ut den ena snabblåneboken, Sköra bestar, av Tawni O´Dell. Jag har läst en del av henne förut och blev inte besviken nu heller. Boken handlar om Kyle och Klint, två diametralt olika bröder i Pennsylvainas trakter. Den handlar också om tjurfäktning och om  kärlek och död, både i nutid och dåtid. Efter en något seg inledning fångades jag snabbt av hennes beskrivningar av den äldsta brodern Klints lakoniska sätt och den yngre Kyles rappa sätt att berätta (för det är flera personer som berättar i boken).

Nåväl, den börjar med att deras alkoholiserade pappa dör i en singelolycka och de adopteras motvilligt av en äldre, förmögen dam som bor i närheten. Detta sker inte utan motsättningar från många håll, men boken har en förmåga att hålla läsaren kvar och upplösningen var inte vad jag väntat mig, utan en riktig aha-upplevelse!  

Jag ger den en 8 ( på en 10-gradig skala)  

Cogito ergo sum!

Jag har idag försökt att göra en självuppskattning. Alltså inte bara "sådär" utan på uppmaning av de som leder den här kursen jag går på. Frågor som "hur uppfattar andra dig" och "vad har du för svaga och starka sidor" Hmm...har jag några svaga sidor ;) Jodå, det kan man lugnt säga. Men starka också. 

Men hur man uppfattas av andra är rätt intressant. Hur man nu ska veta det. Att börja i en grupp med nya människor är alltid ibland kanske spännande. Ofta blir jag besviken. Människor är högljudda. Pratsjuka. Långsamma. Bara irriterande. Men, men, det kanske de tycker om mig också. Ja, inte det här ovannämnda nu då, men kanske att jag är en besserwisser som bara vill prata om grammatik, moral och seriemördare ;) och inte är ett dugg intresserad av Idol, Bonde söker gnu (eller vad det heter) och Så ska dä låta!   

För övrigt så fläskar jag i med några fina sommarbilder! Novemberbilder är inte så värst kul om man säger så...

Grönt är skönt!

En grön jul önskas här, tack! Jag är nöjd för varje dag som går utan snö..(nej, det blir inte "ljust och fint", bara besvärligt och jävligt)

För övrigt har jag skådat tända adventsstakar! Iiih! Ett sånt anarkistiskt beteende. Bara tända helt självsvåldigt sådär. Redan. Det är första advent på söndag först. Finns det ingen lag som reglerar detta ofog. ;) 

Här tänder jag på först på söndag, alltså :D

Massa boktips!

Jag hotade med lovade ju er en lista på mina favoritböcker! Så - här kommer en del av den: 

Upptäckten av Currywursten

av Uwe Timm 

Betyg: 10

Swede

av Pauline Wolff 

Betyg: 10

Biroller

av Ninni Holmqvist 

Betyg: 10

Cirkus Pilo

av Will Elliott 

Betyg: 10

Barn 44

av Tom Rob Smith 

Betyg: 10

Ängelns lek

av Carlos Ruiz Zafon 

Betyg: 10

Tjuvarnas stad

av David Benioff 

Betyg: 10

Död i gryningen

av Deon Meyer 

Betyg: 10

Flickorna

av Lori Lansens 

Betyg: 10

Fem knivar hade Andrej Krapl

av Michaela Taivassalo

Betyg: 10

En del är s.k. deckare, andra är romaner av olika slag. Blir ni nyfikna på vad det är så googla gärna på boktiteln. Om jag ska framhålla nån favorit-favorit så blir det....hm...nu blir det svårt...

Upptäckten av curryvursten! Eller Swede. Eller Flickorna...hm...men läs gärna någon! 

Gräset ÄR grönare på andra sidan!

Igår var det faktiskt en hel del sol ett par timmar! Då passade jag och Sofie på att gå ut lite. Neråt Zakrisdalsudden gick vi...det är 2,4 km dit från mig. Och så får man ju gå hem igen samma väg, så det blir en lagom promenix. Lite knepigt bostadsområde, jag ser nästan aldrig några människor ute där! De sitter väl inne och planerar nästa inredningsdrag kanske...Men det är en vacker trakt de bor i: 

Men hejsan, hallå...en sån grön och fin gräsmatta! Men vänta nu...det är nåt mystiskt med det här...

Jo, det var en plastgräsmatta (den närmast staketet).  Runt hela huset, haha! Jaja, de slipper klippa gräset i alla fall! 

Uppe i bild är det grannens klippbara matta, och underst den oklippbara! 

Nu har jag lånat två snabblånböcker! Då får jag sätta igång att läsa Tawni O´Dell, Sköra bestar! Hon är en favoritförfattare och om boken är bra så läser jag ut den snabbt. 

Glitter och glamour?

Nu har träden i stan fått på sig glitterdräkterna: 

Och i trädet utanför mig sitter som vanligt fåglarna och gör sina morgonbestyr:

Ja, hur funkar det egentligen? Är det någon fågel som får lite fågelskit i huvudet nån gång? 

För övrigt kan jag meddela att om man vill ha ett rent köksgolv på morgonen så ska man välta ut en halv sirapsflaska på golvet! Då går det inte att vänta med att städa...pust. Men nu är det rent i köket... 

Nu ska jag mata vattna blommorna på balkongen lite..

Vem tänder stjärnorna?

 Visst är det trevligare med morgnar som ser ut så här:

För idag är det gråare än grått. Man ser inte stjärnorna på kvällen och inte heller månen. Men det gjorde man för nån vecka sen:

Och om man tittade lite närmare på den såg det ut så här:

På taken sitter kajparen om morgonen och putsar varandra. De är så söta när de sitter sådär. 

Fast ibland har de vissa problem verkar det som...

Nu har jag läst ut en annan bok, förresten. "I havet finns så många stora fiskar" av Sara Lövestam. Det är ingen naturbok, utan en bok om vad som kan hända när ingen har tid med ett barn. 

På dagisets uteplats står Malte. Han har helt själv hittat en kotte som är alldeles grön, och när han ser på den tänker han inte på det andra. Mamma som bara sover, pappa som en gång kom och hälsade på. Och mannen med det blonda håret, som antingen är hans vän eller något helt, helt annat.

(från Piratförlaget)

En bitvis riktigt otäck bok. Berättelsen är uppdelad genom att flera olika personer berättar och det blir lite jobbigt ibland, tyckte jag. Men boken var ändå läsvärd. 

Att se världen i svartvitt...

Lite fler bilder från gårdagen: 

Till synes en svartvit bild, men det är den icke! 

Men det fanns en del färgklickar också:

Och speglingar. Vilken bild är den ursprungliga tror ni? Har jag fotat uppåt eller neråt. Jaja, ni fick ju lite ledtråd där i första meningen ;)

Sen kan man ju leka lite i Photoscape också med färgerna:

Här har jag krämat på en del med nyans...och genast blev världen lite mer färgrik! Trolleri!

För övrigt är jag jäkligt trött i huvudet. Jag har börjat nån slags kurs...och det är ett himla tjatter där ibland. Min hjärna orkar inte riktigt med det och nu är surrigt i mitt hövve! (Nej inga röster... ;) Men tinnitus och stimmiga kursdeltagare är ingen bra kombination...Nu får jag vila lite zzzzzzzzzzzzz....

Frostig bildkavalkad!

 Efter en dimmig morgon så klarnade det upp och jag cyklade ner till stan för att träffa Mimmi och hennes kamera (som har varit hos kameradoktorn, men nu är frisk igen)
(Intresseklubben får raskt notera att det är Casion som fotat här!)

Spegelblankt vatten i älva:

På torget finns det jättefina blomarrangemang, nu något frostnupna:

Och vad är det här:

 En liten, liten flaggstång mitt i planteringen? 

Näää..det var en stor flaggstång bredvid...

 Vi gick runt och fotade allt vi såg (nästan) Här syns det att det varit riktigt frostigt i natt, och bara där det är skugga efter bänken är den kvar. Frosten alltså, bänken är ju kvar ändå. Inga syftningsfel vill jag ha! ;)

Men vad är detta? Dimbankarna rullar in över Haga..

 Fast dimma är rätt trevligt, det blir så mysiga bilder:

Vad är det här då? Någon som bygger något där nere i vattnet?

 Nä, skoja bara igen...det är speglingar från bron:

Och visst finns det blommor kvar än! De skulle behövt en värmande filt på sig i natt kanske, men den här har ju fått ett chic pälskrage:

 Och sist men inte minst: Spindelnät är vackra med frost på sig. 

Det blev några fler bilder...men dom tar jag en annan dag ;)

Men även om det är kul att fota frost så gillar jag bäst när det är lite varmare än så här...

Boktips!

Nu har jag befunnit mig i en annan tid och ett annat mellanvästern ett tag! Inte i Lee Childs snöbok, utan i stället läste jag True Grit av Charles Portis! En liten tunn bok på bara 191 sidor, men ett stilistiskt mästerverk tycker jag. Jag kom genast in i historien som berättas av den gamla Mattie Ross. Hon var endast fjorton år när hennes far sköts till döds på 1870-talet av en gemen bov i staden Fort Smith. Efter att ha anlänt till staden och bevittnat en hängning hyr hon den något försupne sheriffen Rooster Cogburn och tillsammans ger de sig av på jakt efter mannen som mördade hennes far... 

Ååå, vilken bok! När jag läser såna här böcker så sugs jag in i bokens epicentrum och är liksom med i handlingen. Det kan man inte säga att jag gör i de s.k. svenska deckardrottningarnas böcker precis. Jag har en lista på de bästa böckerna jag läst. Skulle någon vilja se den så kan jag lägga ut den här :)

Och nu luktar det kyla ute...undrar om mina balkongblommor klarar denna natten också? Hittills har de överlevt! 

Och så spelar jag wordfeud...det finns en ny ordlista nu, som inte gillar böjningar av ord! Just nu är den rolig, eftersom jag leder över Södereva, men jag gillar nog den gamla vanliga varianten bäst! 

MEN - det är inte viktigast att vinna utan att kämpa väl, var det nåt ljushuvud som sa.. ;)

Japansk lykta!

Och hur många inlägg hade jag gjort nurå? Jo, hela 1383 till och med treårsdagen! Ibland konstruktiva kanske och ibland bara...inlägg! Tur att man har en kanal att visa sina bilder ibland då.

Nu ska jag läsa. Lee Child-boken var inte bra...en f.d. militärpolis som råkar fastna i ett snöigt (brrr) mellanvästern där en underlig historia om knarklangare utspelar sig. Nej, nu tar jag tag i Sömngångerskan i stället! Känner mig som en sån efter en halv dags kurs...ööhh...mina öron är lite känsliga.