Bilderna här tillgrejsade i Photoscape, ett fantastiskt bra program tycker jag. Och gratis.
Jag sitter och försöker säga till mig på skarpen att gå ut och gå! Det lyckas sådär...jag tycker det är så himla tråkigt att bara gå och gå (utan att komma fram till något) Men det är hela 11 grader ute, tjoho! Gubben Frost är långt borta får man hoppas...
På tal om dikten häromdagen av Joe Hill, så är det en väldigt tafflig översättning av originaldikten som lyder såhär:
My will is easy to decide,
for there is nothing to divide.
My kin don't need to fuss and moan --
"Moss does not cling to rolling stone".
My body? Ah, If I would choose,
I would to ashes it reduce,
and let the merry breezes blow
my dust to where some flowers grow.
Perhaps some fading flower then
would come to life and bloom again.
This is my last and final will.
Good luck to all of you,
Joe Hill
for there is nothing to divide.
My kin don't need to fuss and moan --
"Moss does not cling to rolling stone".
My body? Ah, If I would choose,
I would to ashes it reduce,
and let the merry breezes blow
my dust to where some flowers grow.
Perhaps some fading flower then
would come to life and bloom again.
This is my last and final will.
Good luck to all of you,
Joe Hill
Joe Hill emigrerade till USA och blev engagerad i fackföreningsrörelsen där och sedemera dömd i en tveksam rättegång (för mord) och avrättad den 19 november 1915. Dikten ovan skrev han kvällen före sin avrättning. Han fick sin igenom sin vilja att bli strödd för vinden.
Joe Hill kremerades den 26 november 1915. Hans aska fördelades i små påsar och skickades till IWW:s lokalkontor i USA, Sydamerika, Europa, Asien, Nya Zeeland och Afrika, där askan på arbetarnas internationella kampdag, den första maj spreds för vinden.
En svensk-amerikan, J. A. Granström, som också deltog vid kremeringen, tog med sig en av påsarna med när han år senare återvände till Sverige. År 1960 kontaktade Granström sin vän från ungdomsåren, redaktör Gustaf Sjöström i Göteborg och berättade om askan. Bevarad i en cigarrlåda blev påsen med aska 1961 överlämnad till Arbetarrörelsens arkiv. Vid en högtidlighet den 20 maj 1967 blev Joe Hills aska inmurad i den vänstra väggen i Ljusgården vid Folkets Hus i Landskrona. Tillsammans med askan blev också dokument från IWW lagt i muren.
En svensk-amerikan, J. A. Granström, som också deltog vid kremeringen, tog med sig en av påsarna med när han år senare återvände till Sverige. År 1960 kontaktade Granström sin vän från ungdomsåren, redaktör Gustaf Sjöström i Göteborg och berättade om askan. Bevarad i en cigarrlåda blev påsen med aska 1961 överlämnad till Arbetarrörelsens arkiv. Vid en högtidlighet den 20 maj 1967 blev Joe Hills aska inmurad i den vänstra väggen i Ljusgården vid Folkets Hus i Landskrona. Tillsammans med askan blev också dokument från IWW lagt i muren.
(lånat från Wikipedia)
Att bli strödd för vinden när man dör får man numera ansöka om hos Länsstyrelsen. Eller rättare sagt, det är de anhöriga som får ansöka...Och ibland blir det ju beviljat (som jag fick uppleva häromdagen). Men om det inte är över vattnet måste det vara långt ute i skogen någonstans...
3 kommentarer:
Jaha, samma väder hos dig! Solen försökte kika fram mellan molnen och vi trodde att kanske, kanske, men nehej när det blir igenmulet igen då saknas det lust att ge sig ut!
Photoscape har jag bara testat en enda gång! Dina behandlingar av träden blev ju fina.
Ha det bra!
/Pia
Har läst dina ord bakåt..sorg e så svårt att både prata o skriva om..men kan lindra..så med bilder förmedlar man sina tankar o känslor..Maria
Ja, att det är så här milt är jag tacksam över - men det gråa och våta skulle jag absolut kunna vara utan. Vill ha det så där härligt färgsprakande som på dina foton!!! :-)
Det där med att få sin aska spridd för vinden tycker jag är fint - däremot känns det lite si så där att bli uppeldad först... :-I En vanlig jordbegravning under en gammal stubbe nånstans i skogen, vore nog lite mera min grej - fast det skulle ju länsstyrelsen aldrig nånsin tillåta...
Skicka en kommentar