Jag fick en förfrågan av en bloggvän att skriva lite om RÖVARSPRÅKET, kanske eftersom jag i min beskrivning av mig själv här skryter med att kunna tala det flytande...och det kan jag! Detta konstgjorda språk dök upp i Astrid Lindgrens romaner om Kalle Blomkvist. Idén till det ska ha kommit från Astrids make Sture.
Nåja, regeln för rövarspråket är att man efter varje konsonant lägger man ett o (kort å-ljud) och samma konsonant igen, till exempel byts b ut mot "bob" och f mot "Fof". Vokalerna är oförändrade. "Jag talar rövarspråket" blir alltså jojagog totalolaror rorövovarorsospoproråkoketot"
Jag lärde mig detta som...tioåring ungefär. Sen skulle jag försöka lära min kompis (som brukar kalla sig Söder...nånting här i kommentarerna) detta. Det gick trögt. Vi satt i en lekpark och gungade (som man ofta gjorde även i den senare barndomen) och jag förklarade...nehej. Jag förklarade igen. Och till sist föll poletten ner även hos henne och vi kunde kommunicera på detta språk! Det finns ju även andra kodspråk, som fikonspråket och allspråket (vilka jag inte kan)
Så nästa gång ni träffar mig irl kan ni ju säga hohejoj popå dodejoj!
4 kommentarer:
Tack raring!
inte nog med att du skrev inlägget,
du gjorde det otroligt snabbt dessutom! ;-)
Och så bra du förklarade,
inte för att jag lärde mig det,
men det beror enbart på mig
och min oförmåga att fatta!
Kram!!
Det är nog ett språk som jag inte kan lära mig .. jag har ju fullt upp med att lära mig svenskan ;)
Det var en så SÖÖÖÖÖÖÖÖT och GUUUULLLIIIIG bild :)
Nu har jag testa den lilla Casio på kvälls bilder ..det gick ganska hyfsat på manuell inställning..det vill säga .. jag ställde bara slutar tiden där på 1/4 och iso 800.. hyfsade bilder
kramizz :)
angående din kommentar om spindel...vill jag meddela att vi tar hellre regn, än snö.....mvh...mimmis "gubbe".....
Med min snudd på obefintliga förmåga att lära mej andra språk än möjligtvis vissa svenska dialekter, så har jag inte ens försökt. <:-) Fast det måste ju vara så-å-å häftigt om man är två som kan det, och snackar det med varann.
Och så verkar det ju vara en väldans bra anledning till varför man ska lära sej skilja på vokaler och konsonanter! Undrar just om dagens skolbarn behöver traggla med sånt...? Numera ska de väl bara räkna, så mattekunskaperna ökar med åtminstone nån procent - och inbilla mej inte att det isåfall inte sker på något annat ämnes bekostnad! >:-)
Underbart foto!!!
Skicka en kommentar