Jag var frusen redan som liten! Detta var vintern-57 och mycket snö som synes. Jag har här lämnat den trygga och förmodligen varma fårpälsen i sparken för att ta några osäkra steg på det mystiska underlaget. Jag har ju inga minnen av detta, men jag minns att jag inte tyckte det var särskilt roligt med snö lite senare i barndomen heller. Visst åkte man lite skidor (med gummistövlar i pjäxbindningarna ;) och pulka var ju kul att åka, men sen hängde det snökokor i vantarna som las på elementen för att torka...huu...
Nu går jag ut så lite som möjligt på vintern, man kanske kan gå i nån slags terapi för att få bort fobin mot snö och kyla ;) "Det äääär inte kallt. Jag fryyyyser inte" osv.. Självsuggestion. Naturligtvis kan man inte hata bort vintern, men som det är nu så mår jag dåligt av denna kyla. Och av att inte kunna cykla, buhu..
I morgon ska det tydligen bli en sån där mellandag med lite mildare väder, nu är det "bara" -6 och snöar lätt. Tur att det är mörkt ute så man slipper se eländet. Nu ska jag se på "Från Lark Rise till Candleford", en brittisk serie om en svunnen tid!
Goder afton!
3 kommentarer:
Hahaha! Kaj ser verkligen ut att huka sej för vinden!
Mina vantar (och dotterns) såg exakt ut som de vantar du beskrev här! Till och med att de hamnade på tork över elementet i hallen, tillsammans med våra ytterst snöiga kläder!
Jag håller med dig nu ... kan du tänka dig ;) men jag fick nog av förre vintern ..sen dess har jag också börjat att ogilla vinter ..plus att man kan ju inte göra något ute nu .. man hinner klä på sig vilket tar en evighet eftersom det är så kallt ute att man måste ha en massa kläder på sig ..sen när man är påklädd och skall gå ut .. då hinner man inte långt innan det helt plötslig blir mörkt . :)
Jag gillar inte heller kyla och kallt = ((
Ha en mysig kväll.
Kram Helene.
Skicka en kommentar